Sedan flera år är det tydligt att PP-regeringen hyser en djup beundran för USA och den amerikanska modellen. Jag har tidigare belyst hur regeringschefen Aznar möblerat om på presidentpalatset La Moncloa för att presskonferenser och annat ska se så amerikanskt ut som möjligt. Om USA:s president George Bush bär uppknäppt skjorta så gör Aznar det också. Om Bush lägger upp fötterna på bordet gör Aznar det också.

Nu sträcker sig dessvärre beundrargraden till den nivå att om Bush vill föra krig så vill Aznar det också. Officiellt vill den spanska regeringen undvika en väpnad konflikt men i praktiken följer den villkorslöst den amerikanska administrationens aggressiva linje.

Aggressiv är också vad den spanska regeringen allt mer är mot oliktänkande. Slagordet "No a la Guerra" (Nej till kriget) verkar sticka de spanska makthavarna i ögonen. De har i hårda ordalag kritiserat representanter för spanska filmindustrin för att de tagit avstånd från en eventuell attack mot Irak. Flera av dessa blev mer eller mindre bryskt utkastade ur parlamentet när de visade upp tröjor med slagordet.

På ett partimöte avbröts Aznar i sitt tal av en yngling som även han skrek slagord mot kriget. Ynglingen övermannades och misshandlades så pass att han bland annat fick glasögonen spräckta. När ynglingen väl kastats ut ur lokalen unnade sig Aznar kommentaren att "I Spanien råder minsann yttrandefrihet, inte som i Irak".

Oppositionsledaren José Luís Rodríguez Zapatero har tagit ett tydligt avstånd mot alla planer på en attack mot Irak. I parlamentet har Zapatero till och med motsatt sig en attack även om denna skulle stödjas av FN:s säkerhetsråd.

Liksom andra oliktänkande har Zapatero kritiserats mycket hårt av den spanska regeringen, som kallar honom för opportunist och oansvarig. Dessa benämningar borde i så fall automatiskt tillskrivas två av de ledande makthavarna inom EU, Frankrikes Jaques Chirac och Tysklands Gerhard Schröder, som bägge motsätter sig en överilad attack.

I vilken utsträckning Irak utgör ett hot mot säkerheten i Spanien kan diskuteras. Att Saddam Hussein är en motbjudande diktator är det ingen som ifrågasätter. Men detta kan inte vara skäl nog att angripa ett folk som till majoriteten är oskyldiga till landets politik.

Den spanska regeringen gör allt för att övertyga befolknin-gen om att den irakiska regimen utgör ett verkligt hot. Det sker inte bara med uttalanden av Aznar och olika ministrar. De senaste veckorna har de statliga tv-kanalerna visat en osedvanligt stor mängd katastroffilmer som alla handlar om olika terroristaktioner.

PP-regeringen säger att den önskar fred men propagerar för ett "förebyggande" krig. Och under tiden går den till verbal attack mot alla som ifrågasätter dessa planer.

Illa är situationen om en medborgare kritiseras, tystas och till och med misshandlas för att han säger "No a la Guerra" - Nej till kriget.