Den senaste tiden har jag studerat såväl fordonen som dess förare och kommit till slutsatsen att båda begreppen kan indelas i tre klasser. Bilarnas klass 1, som i storlek möjligen kan accepteras, består av Honda CRV och Suzuki.

Klass 2, eller majoriteten, kan betecknas som otympliga bredhjuliga plåtschabrak. Dit hör Mitsubishi, Mercedes, BMW, Volvo m fl.
Sedan har vi klass 3, eller veritabla monsterjeepar, där chauffören förmodligen får använda stege för att komma upp i förarstolen. De är inte så många, men de är desto större; Toyota Cayenne, Landcruiser och Nissan Pathfinder hör hit. I en alldeles egen kategori finns Hummer.

Förra gången jag ondgjorde mig över SUVarnas intrång i stadstrafiken skrev jag att nästa steg i utvecklingen skulle bli pansarfordon eller stridsvagnar. Hummer är en privatiserad och kommersialiserad version av ett fordon som använts i Irakkriget! Jag har endast sett den på bild – tack och lov- men det skulle inte förvåna mig om den dyker upp på Fuengirolas gator inom kort.

Tjocka fysiskt och psykiskt
Ägarna kan också klassificeras. Jag har delat in dem i normala personer och överviktiga. Det sistnämnda begreppet kan i sin tur tolkas på två sätt. Vikt i kilo och egen uppfattning om sin betydelse i livet. En stor kroppshydda kräver utrymme och det ernås onekligen i dessa fordon.

Jag har en 130-kilos granne som rullar in och ur sin jeep med lätthet. Tyvärr tillhör han också den andra definitionen av överviktiga personer, vilket gör umgänget en aning ansträngt. Värst är den kategorin som ser sig själva som superegon och vet att andra bilar aktar sig att komma nära. I parkeringshus står de ofta på invalidplatserna som ju är större än vanliga minirutor.

Visst kan en jeep vara ändamålsenlig om vägen till och från bostaden är backig och brant. Ägarens fritidsintressen kan också motivera innehavet, t e x exempelvis häst- eller hundägare som behöver extra utrymme. Jag har även träffat helt vanliga och trevliga människor som sjunger stadsjeepens lov, men de är inte många.

Stockholm kan
Läste i Privata Affärer häromdagen att vänstermajoriteten i Stockholms stadshus har beslutat att stadsjeepar skall bort från huvudstaden. Trots svårigheter att definiera begreppet, såväl när det gäller vikt, storlek som bränsleförbrukning, har politikerna bestämt sig för att bifalla förslagsställarens, Ann-Marie Strömberg (v), motion och Gatukontoret får ånyo uppdraget att klassificera de fordon som skall förbjudas. Det är i mina ögon ett mycket förnuftigt förslag och hoppas det röner ett bättre öde än den jeepskatt som var på gång men röstades ned i riksdagen för något år sedan.

Avslutningsvis vill jag nämna att merparten av jeepägare på Solkusten är immigranter, företrädesvis engelsmän, men även många svenskar. Endast ett fåtal körs av spanjorer. Det länder vårt värdfolk till heder!