Det gäller att se frisk och fräsch ut själv också – lagom brun och lagom tjock. Annars är man ju en katastrof iförd bikini! Det här med att klä på sig får inte verka som att klä ut sig, då får man akta sig för att klä av sig! I alla fall var det en ung vacker spanjor på stranden härom dan som tittade intensivt åt mitt håll och ljudligt utbrast ”guapa”. ”Vacker” alltså. Jag började förtjust kråma mig där jag stod i min gamla hängiga, urtvättade baddräkt. Så råkade jag vända mig om och se den förtjusande unga señoritan som stod en bit bakom mig i sanden. HON var naturligtvis den avsedda guapan. Den apan!

Badmodet ser så tjusigt ut på bilder i damtidningarna, och full av förväntan beger jag mig på köprunda. Det måste dock vara något fel på alla speglar i provrummen. Bilden som möter mig liknar inte alls den jag sett i veckobladen. Visst är bikinisarna anpassade till den stil jag sett, men själv ser jag missanpassad ut och har ingen stil alls. Det är hemskt vilka dåliga speglar dom har i Spanien! Hoppas på bättre kvalité i Sverige.

Att klä en midsommarstång är mycket roligare, det blir vackert nästan hur man än gör. Sommarstämningen kommer bubblande i kroppen, och man vill klä sin förtjusning i vackra ord, i sång och dans. Och ”juninatt blir inte av”, som skalden säger.

Bada vill jag förstås gärna göra där hemma i Hanöbukten. Men då får jag dra på mig yllebaddräkt, för vattnet plägar gå åt det isiga hållet i juni. Men vad gör man inte för att visa sitt vikingablod? Bara att blunda, tänka på den härliga Solkusten och plaska iväg ut i Östersjön! Och så FORT upp på stranden igen. Det är skönast efteråt – åtminstone om solen skiner!

Vi ”tågar” som vanligt hem till Sverige, min lilla bil och jag. Först kör vi genom Spanien, och sedan går livet som på räls genom Frankrike och Tyskland. Det är riktigt livat, för man träffar så många trevliga människor på tåget. Det blir glada samtal på tysk-dansk-norsk-svenska. Efter en god middag i restaurangvagnen sover man gott i Liègewagen, och när man vaknar någonstans i Tyskland kommer konduktören med nybakade frallor, pastejer, ostar och marmelader. Allt är SÅ trevligt, tills man kommer till Hamburg. Då börjar den besvärliga biten, nämligen den att hitta ut ur stan.

Skyltar som det står Lybeck på finns i en del gatukorsningar. Men ibland är där inga skyltar alls, fastän två, tre stora gator bär iväg åt olika håll. Då gäller det att gissa – och fort ska det gå! Men hittills har jag ju kommit rätt, så det ska förhoppningsvis fungera än en gång att hitta leden mot Schweden.

Vill nu önska alla läsare en riktigt GLAD MIDSOMMAR!