Förr var Juan tvungen att bära med sig en videokamera under kavajen. Efter 42 år som detektiv är det mycket som har förändrats. Tekniken förstås. Mobiltelefonen, digitalkameran och filmkameror i miniformat har underlättat arbetet betydligt. Uppdragen har också ändrat karaktär.

Juan Rojas är grundare av detektivbyrån Unipol, har varit aktiv sedan 1963 och säger sig vara den näst äldste detektiven i Spanien. Hans detektivlicens har nummer 25, hans son nummer 1135.

Juan började sin bana genom att göra kreditupplysningar åt banker. Efter ett tag insåg att han kunde gå vidare och göra sig en karriär inom ett område som var betydligt mer komplicerat, men också mer lönsamt.

Otrohet
De första åren handlade det framför allt om otrohet. I det katolska Spanien krävde kyrkan bevis på att den ena bedragit den andre för att godkänna en skilsmässa.
—Jag har aldrig gillat den biten av jobbet, säger Juan. Men i början av min karriär var jag ju tvungen att acceptera alla uppdrag jag fick.

Juan ger fler exempel på ”typiska äktenskapsärenden”:
—En gift man som gjort en tjej med barn, skaffar fram pengar, skickar henne till London för att göra abort och anlitar oss för att kontrollera om hon verkligen åker dit. Och så visar det sig att hon behållit pengarna och barnet. En part som säger sig vara singel men är gift. Eller har misshandlat sin förra hustru. Vackra och sympatiska kvinnor som visar sig vara prostituerade…

Försäkringsbedrägerier vanliga
Nu för tiden är de flesta av Juans klienter företag. Försäkringsbolag som vill säkerställa att deras kund verkligen lider den åverkan de uppger, eller bevisa att en brand varit anlagd.
—Det kan gälla en person som haltar eller sitter i rullstol efter en bilolycka. Ibland luras de och visar sig vara mycket friskare än i rätten.

Vissa företag anlitar en detektiv för att kontrollera att anställda som sjukskrivit sig verkligen ligger hemma och mår dåligt. Juan har erfarenheter av alltifrån servitörer och trädgårdsmästare, som sjukskriver sig för att jobba någon annanstans, till kontorspersonal som ”tar ledigt” för att tjäna några extra euro som rörmokare eller elektriker.
—Självklart kan företagen inte acceptera detta, säger Juan. Men de behöver bevis för att avskeda personen.

Han fortsätter:
—Nyligen tog vi en sjukhusanställd som stal i omklädningsrummet. Vi satte upp en kamera och filmade hur han grävde i patienternas fickor. Nu är han avskedad. Och min son fick en medalj av polisen för sitt arbete.

Förutom företag och misstänksamma äkta makar kommer även en del konstigt folk till Unipol.
—Efter 40 års arbete inser man ganska snabbt om det rör sig om sjuklig svartsjuka, att historien saknar logik. Då försöker vi bli av med dem på ett artigt sätt. Ett sådant arbete har ingen mening, personen ifråga kommer aldrig att bli nöjd.

Vilda biljakter
Merparten av detektivjobbet sker på gatan. Timmar av väntan eller vilda biljakter. På frågan om det är ett farligt jobb, svarar Juan:
—Bara det att avsluta ett arbete klockan tre, fyra på morgonen innebär en viss risk. Ibland tvingas vi förfölja en person i hög hastighet. Det viktiga är att hantera varje situation på bästa möjliga sätt – om vi följer efter en galning som kör i 200 km/tim måste vi ge upp, vi riskerar inte livet.

Juan vill inte gärna påstå att han varit rädd, men erkänner att han befunnit sig på obehagliga platser med konstiga människor.
—På min tid var man ensam men nu är man alltid två som jobbar tillsammans. Idag är detektivarbetet mindre farligt. Man hjälper varandra och tekniken är bättre.

Förklädnad använder Juan och hans kollegor sällan. Om de förföljer någon under en längre tid byter de kanske tröja, sätter på sig en keps, eller vänder ut och in på kläderna.
—Och om vi är två och den ene visar ansiktet, drar han sig tillbaka och den andre tar över.

Stör inte intimiteten
Detektiverna i Spanien är auktoriserade med behörighet från ”La dirección general de seguridad”. Det finns särskilda direktiv för vad de får och inte får göra.
—Vi måste vara mycket försiktiga så att vi inte stör någons intimitet. Vad du gör på allmän plats är en sak men vi tar oss aldrig in i någons bostad.
—Vi som jobbat länge vet var gränserna går och försöker genomföra vårt jobb så diskret som möjligt.

Faktaruta

Namn: Juan Rojas
Ålder: 69 år
Yrke: Detektiv
Arbetsplats: Unipol i Málaga
Utbildning: Självlärd (nuförtiden blir man dock detektiv efter tre års universitetsstudier i kriminologi samt ett års praktik på detektivbyrå.)
Lön: ”Beror på arbetet, vi tar ut en lön så vi kan leva gott och i slutet av året tar vi ut en bonus om det gått bra eller investerar i något vi behöver. Vi klarar oss bra.”
Semester: ”Nej, aldrig, det har inte funnits tid. Min son köpte en fiskebåt och en gång åkte vi för att fiska, men det slutade med att vi satt där med telefonen i ena handen och fiskespöt i det andra. Han fick sälja båten.”
Bostad: Lägenhet på Paseo Marítimo i Málaga.
Familj: Fru och son
Intressen: Mina barnbarn och promenera med min hustru.