Flera ställen i Bibeln visar att redan urförsamlingen i Jerusalem var på det klara med att pengar behövdes för att verksamheten skulle kunna hållas igång. Historien berättar sedan att kyrkan gång på gång hamnat i den klassiska fällan att inte på ett bra sätt kunna hantera pengarnas förmåga att ge makt. Med de allra godaste argument har man samlat rikedomar för att stärka den egna positionen, i stället för att ge ett bättre liv åt de många. Samtidigt har det genom hela kyrkans historia funnits reformrörelser som kritiserat den kyrkliga penninghanteringen och predikat fattigdomens lov.

I Jerusalem strax efter Jesus död och uppståndelse, kom man inom församlingen på att man skulle leva i egendomsgemenskap. Människor sålde sina egendomar och skänkte pengarna till församlingen. Så skulle alla kunna få vad de behövde och ingen skulle lida nöd.

Svindlare föll ned döda
I samband med detta berättar Apostlagärningarna om det gifta paret Ananias och Sapfeira (Apg 5:1-11). De var lite mer tvehågsna än många av de andra. De sålde sin egendom men när de skulle lämna pengarna till församlingen höll de undan en del för sig själva. Resultatet av detta blev att första Ananias och sedan Sapfeira föll döda ner och fick släpas iväg att begravas.

På många sätt är det en ruggig historia men ser man närmare på den handlar den inte om tvång och straff utan om ärlighet och ansvar. Det som upprörde församlingen och Gud var inte att de båda villa ha pengar för egen del utan att de försökte lura Gud. Smusslandet och undanhållandet samtidigt som man ville visa sig storsinta och goda, det var deras synd. Det handlar alltså om hur vi hanterar det som Gud gett oss att förvalta.

Balanserad rikedom
Pengar och makt är inte något ont i sig själv. Med stora resurser och stort inflytande kan vi människor göra världen något bättre än den många gånger är. Men vi får inte blunda för den stora risken som pengar för med sig, girigheten, längtan efter att äga mer och mer. Risken att börja samla i ladorna inte för de dåliga åren utan för att vi tycker om att samla.

Här på Costa del Sol lever vi i en miljö där stor fattigdom och stor rikedom lever tätt inpå varandra. Ibland blir kontrasten emellan dem så stor att det gör ont i en. Kristendomen förbjuder inte oss människor att äga och ha det bra. Men den uppmanar oss att hantera våra resurser på ett sätt som fördelar livets goda på andra än oss själva.

Jesu varnande ord mot mammon, penningguden, handlar om vad det är som driver våra handlingar. Är det kärleken eller girigheten? Är det något annat är kärleken kommer det alltid att bli fel.

Ansvaret för hur vi hanterar våra pengar ligger aldrig på någon annan utan alltid på oss själva. De är inte onda i sig själva och du får leva och ha det bra. Men när pengarna tagit makten över oss, då ligger vi och världen risigt till.