—Du vet redan när du börjar arbeta här att folk kommer att dö, säger Patricia.
Ibland gråter hon när någon går bort. Men oftast inte. Hon känner med sina äldre och deras anhöriga. Men oavsett ålder är det framtiden som är det viktiga.

Det kan vara ett tufft arbete och man måste passa för det. Patricia kan först inte definiera vad som gör någon mer eller mindre lämpad. Hon har haft biträden som slutat efter några månader för att de inte klarade av det. Efter en stund säger hon:
—Det handlar nog inte om att vara stark, men du måste tycka om det. Och du måste finna en balans i din medkänsla.

Saknar patienterna
Patricia fastnade för ämnet geriatrik, läran om ålderdomens sjukdomar, under sin utbildning. Hon gjorde praktik på ett vårdhem i Melilla och började därefter arbeta på Sar i Jeréz.

Efter en tid som vikarie erbjöds hon en tjänst i Fuengirola. I somras flyttade hela vårdhemmet till Benalmádena. Patricia är samordnare vilket betyder att hon är personalansvarig för biträden och sjuksköterskor, planerar och schemalägger deras arbete. Vårdhemmet har idag 120 platser men de håller på att bygga ut och kan snart ta emot ytterligare 50 personer. Dessutom öppnar de ett dagcentrum i samma hus.
—Som samordnare är mina arbetsuppgifter främst administrativa, säger Patricia. Men jag hoppar in om det behövs.

Faktum är att hon saknar direktkontakten med patienterna. När saker och ting lugnat ned sig efter flytten, hoppas hon få mer tid att ägna åt dem.
—Men jag stänger inte in mig på kontoret. Min dörr står öppen, jag rör mig i huset och håller mig informerad om alla våra äldre.

Funnit sitt gebit
Patricia vill fortsätta jobba med äldrevård och specialisera sig än mer. Hon har sjuksköterskekompisar som jobbar inom allmänsjukvården, som flyttar runt och provar på lite av varje.
—Men jag känner inte av rastlösheten. Jag har funnit min grej och vill inte byta.
—Och även om jag stannar kvar på Sar så förändras saker och ting. Vi har flyttat, bygger ut och nästa steg är öppningen av dagcentret – det är helt nytt för mig.

Svårt när någon dör
Bland Patricias patienter finns alltifrån svårt sjuka, sängliggande och dementa som behöver ständig vård och tillsyn, till de som klarar sig nästan helt själva.
—Det jobbigaste är förstås när någon dör. Ibland är det väntat, andra gånger mer dramatiskt. Det är svårt när någon som är helt ensam går bort.
Men också när de har hela familjen omkring sig och du är den som måste visa sig stark.

Ett annat dilemma är när en person tas in mot sin vilja.
—Det kan vara ångestfyllt innan de vant sig. Det påverkar hur de äter och sover, allt.

Livskvalitet
Men det kan vara tvärtom också. Människor som kommer till vårdhemmet efter att ha varit helt ensamma och isolerade. Det tar tid att anpassa sig men sedan börjar de kommunicera, får vänner och deltar i aktiviteterna.
—Även om vårdhemmet är en sista anhalt är det viktigt med livskvalitet. En del lär sig saker de aldrig tidigare provat på, som ett handarbete eller musik. Och någon som varit introvert kanske börjar umgås med andra.

Enligt spansk tradition tar familjen hand om sina äldre, men samhället förändras och Patricia menar att det är positivt.
—Fortfarande får många dåligt samvete av att lämna sina äldre på vårdhem. Men en gammal och sjuk människa behöver omsorg 24 timmar om dygnet, både fysiskt och mentalt.
—Det handlar inte om att överge utan om att skapa en adekvat miljö för att vårda och sköta hygienen på bästa sätt.

Värt stressen
Patricia arbetar vardagar från nio till sju med paus mellan två och fyra. En helg i månaden har hon jour.
—Vissa dagar är mer stressiga än andra, säger hon. Men inför de äldre kan du aldrig visa dig sur och irriterad. Det hjälper dig att hålla uppe humöret!

Namn: Patricia Nieto Quevero
Ålder: 27 år
Yrke: Sjuksköterska och samordnare
Arbetsplats: Sar, ett vårdhem för äldre i Benalmádena
Utbildning: Tre års sjuksköterskeutbildning i Melilla
Lön: 1290 euro per månad (netto)
Semester: 30 dagar per år
Bostad: Lägenhet i Benalmádena
Familj: Sambo, familj i Jeréz
Intressen: Naturen, utflykter med pojkvännen på hans motorcykel