Mikael Hellström har precis fått domen i sin hand. Hans försvarsadvokat Pedro Apalategui har varit upptagen med en rättegång hela förmiddagen. Själv har Mikael suttit i telefonen under de tre lediga timmar han har på eftermiddagen. Han har ännu inte hunnit läsa igenom domen när Sydkusten talar med honom. Men en sak är säker, den ska överklagas till Högsta domstolen i Madrid.

Offer för samhällsdebatten
Mikael är mycket bitter på det spanska rättsväsendet. Han ser sig som ett offer för en intensiv debatt om kvinnomisshandel som fått domaren att strunta i om bevisen är tillräckligt starka eller inte.
-För dem är det ointressant om jag är skyldig eller inte, de vill bara ha en fällande dom till, säger Mikael.

Efter att ha suttit häktad i tre år i fängelset i Alhaurín de la Torre, trodde han att han skulle få gå fri. I värsta fall att han skulle dömas till några års fängelse för att han inte förhindrade Yaneths fall från balkongen. Men att det blev 14 år för mord kom som en chock.

”Rättegången en cirkus”
-Rättegången var en cirkus, säger Mikael kritiskt. Åklagaren och kvinnorättsorganisationen ”Violencia 0” har vänt på hela steken. I verkligheten var det alltid jag som blev överfallen och hotad. Jag försökte skydda mig och har ringt polisen många gånger.

Enligt Mikael har han fallit offer för en politisk dom.
-Kvinnorättsorganisationen ”Violencia 0” har makten, säger Mikael. De har så många fall att luta sig på, goda kontakter med journalisterna och vet hur de ska gå tillväga.

En dag i taget
I fängelset lever Mikael en dag i taget. Han går upp på morgonen, arbetar i en liten livsmedelsbutik på förmiddagen. Efter det tillbringar han tre timmar på sitt rum, ser på nyheterna och sover siesta. På eftermiddagen jobbar han några timmar till, äter middag, städar och vid 21.30 går han upp på rummet och ser på en film.
-Så ser livet ut, sju dagar i veckan. Det handlar om att få tiden att gå, räkna dagar, månader.
-När jag kommer upp på mitt rum på kvällen känns det skönt, en dag till är avklarad.

Våld och hot vardag
Tack vare att Mikael ansvarar för butiken får han vissa privilegier, däribland eget rum. Men på frågan om han har det bra svarar han bestämt nej.
-Det råder en hård attityd härinne och du måste vara hård för att överleva, för att inte bli uppäten. Jag blir hotad flera gånger i veckan.

Det är svårt att driva affären. En del har inga pengar att handla för, vill låna och blir aggressiva om de inte får det. Få vill ta på sig ansvaret att driva butiken. Det är skrikigt och bråkigt och Mikael är väldigt trött på kvällen.
-Du kan aldrig slappna av, måste alltid vara beredd på det värsta, säger han.

Ofta sker bråken inne i duschrummen där vakterna inte hör vad som försigår. Den som skvallrar blir straffad.
Slagsmål, våldtäkter och droger är vardag. Mikael har hittills lyckats hålla sig undan.
-Jag har aldrig behövt slåss. Jag försöker prata mig ur situationen istället för att använda knytnävarna.

Mer ödmjuk
De senaste tre åren har förändrat honom, gjort honom mer ödmjuk. Han har fått andra värderingar och vet att uppskatta sådant som tidigare var självklarheter.
-Jag sätter större värde på att tala med mina föräldrar, min dotter och min flickvän, ge dem en kram när de kommer och hälsar på. Livet har fått en annan betydelse.

Tror på Högsta domstolen
Nu fokuserar Mikael på att överklaga domen. När han fått tid att läsa igenom handlingarna ska han tala med sin advokat.
-Jag måste först se på vilka grunder de dömer mig, sedan måste vi peka på att de grunderna inte är tillräckliga som bevis.

Mikael är hoppfull. Han är övertygad om att kvinnorättsorganisationens agerande påverkat domaren i Málaga.
-Men jag tror inte att Högsta domstolen i Madrid är lika påverkbara. Ingen av oss ska höras, de läser bara igenom handlingarna och ser på fakta. Det tror jag är till min fördel.

Skulle han dömas även där går Mikael vidare till EU-domstolen.
Han är visserligen optimistisk inför överklagandet men vet också att det tar lång tid. Han har sett många fall där den anklagade fått vänta 1,5 år innan det tas upp i Högsta domstolen.

”Det finns en framtid”
Mikael har redan suttit häktad i tre år. Nu blir det minst fem år innan han kan hoppas på att få gå fri.
-Det är sjukt att man i ett EU-land kan sitta häktad så länge utan rättegång. Det måste strida mot de mänskliga rättigheterna.

Nu handlar livet om att stå ut. Han har inget val.
-Jag måste tänka på att det finns en framtid. Även om det dröjer två eller tio år till, kommer jag ut någon dag och livet måste gå vidare.