Häromdagen klev jag in i en rosa trädkrona och försvann. Jag omslöts av en vidunderlig skönhet och en ljuvlig doft, och kände liksom hur jag kom bort från verkligheten en stund – som Alice i Underlandet. Vaknade till sans när någon ropade på mig, men hade svårt att lämna mitt träd för att träda ut i den vanliga världen igen.

Mimosan har också börjat explodera i sina knallgula kaskader. Alla mimosor blommar inte samtidigt har jag märkt, dom jobbar nog flextid och kommer och går som dom vill. Så det gulgulliga kan pågå hur länge som helst. Synd om alla er som får snuva av doften – själv kan jag snava rakt in i mimosasnåret och njuta hela tiden!

På min balkong blommar det också. Mest är det fråga om evighets-julstjärnorna, som oberört blommar på som vanligt. Att det snart är påsk bryr dom sig inte alls om. Jag vet folk som helt sonika kastar ut sina julstjärnor i januari, men jag kan inte förmå mig! Kanske plockar jag fram mina färger och målar dom gula framåt april.

Så har jag snälla cyklamen och azaleor, som alla bara prunkar och prunkar, och har sett likadana ut i tre månader nu. Allt dom får är lite vatten då och då, när jag kommer ihåg det, och så pratar jag vänligt med dom. Bevisligen är det så att man växer av kärlek!

En del bladväxter finns också i min balkongträdgård. Ibland blir dom spretiga och prickiga och allt möjligt, och ser hemskt fula ut. Men DÅ klipper jag till dom! Just precis klipper till med hjälp av en sax.
Avlägsnar fula toppar, vita prickar och trasiga kanter. Ibland blir det en helt ny form på bladen efteråt – och en trädgårdsmästare skulle nog inte alls gilla det här. Dock har alla växter överlevt, och ser ganska fina ut. Fast en och annan står förstås på sniskan och verkar lite bladig!

Säkert är det så att även vi nordbor blommar upp här i Spaniens sol. Ålder och krämpor spelar inte så stor roll när allt är så varmt och vackert runtomkring. Det är till och med så att gamla damer kan börja blomma riktigt grant, och bli ungdomligt våryra. ”Nä, nu blommar det!”, tänker nog barn och barnbarn när dom ser farmors rodnande kinder och blommiga ögon. Men vem bryr sig om det? Släpp farmororna loss – det är VÅR!

Så vill jag ge en jättestor blombukett till alla de svenska OS-deltagarna. Tänk, så många spännande timmar man fått uppleva framför TV:n under de senaste veckorna, utan att anstränga sig ett dugg! Nej, bästa fåtöljen, lite mumsiga tapas med något gott att dricka till – och så ta hem den ena medaljen efter den andra! Det är som jag alltid har sagt: det är härligt och hälsosamt med idrott, och inte gör det ont i knäna heller!

En glad vårbukett kommer också till er alla, kära läsare!