Enligt Vega Sicilia själv så är Valbuena inte ett annat märke, utan ett helt separat vin. Det kan jag köpa de årgångar som de gör Único, men de år som de bara gör Valbuena så är jag inte så säker. Ta exempelvis 2001, som var en väldigt varm sommar. Druvorna blev tidigt mogna och man ansåg på V. S. Att dom inte skulle passa Únicos långa lagring på ekfat. Istället gjorde de Valbuena av hela skörden.

Valbuena ligger normalt två år på fat, jämfört med Único, som lagras minst fem år, ibland upp till tio. Det gör att den inte har samma djupa, långlivade struktur som Único. Valbuena är för mig en lågprisvariant, men med en hög prislapp. Jag tycker att 60 euro är mycket pengar för ett andraklassvin.

Då blir jag betydligt gladare för Alión. Bodegan grundades 1991 och ligger i Peñafiel, 24 kilometer från Vega Sicilia. Det är bara ett stort stenkast till Pesquera och jag tycker att det känns i vinet. Det är bara Tempranillo, eller som den heter här Tinto Fino, i Alión.

För att få så mycket smak som möjligt, låter de druvskalen ligga kvar i fermenteringfaten. Då skalen flyter har de gjort ett slutet system som skickar saften från botten till toppen av faten. Slutprodukten är ett otroligt kraftigt vin, till ett pris av cirka 30 euro.

100 km vidare ned för Duero-floden kommer man till D. O. Toro och här ligger V. S. nyaste bodega – Pintia. Jag har bara provat en årgång av Pintia, 2002, men den var en mycket trevlig överraskning. Enormt kraftig, massor av frukt och tannier och detta till blott 20 euro flaskan.