Nu är det så att jag funderar på att bli flyttfågel igen. Jag tänker inte flyga till Afrika, utan bara häcka ett par mil österut på kusten. Så jag har alltså letat och letat efter ett lämpligt bo. I veckor har jag åkt som en skållad råtta fram och tillbaka, besökt mäklare och tittat på våningar som jag läst om i annonser.

Tänk, att dom flesta lägenheter inte alls stämmer med annonsens skryt om: "enastående vacker våning med panoramautsikt". I ett fall visade det sig vara en omodern lägenhet högst upp utan hiss. Fasadputsen flagade på huset, och dörren kärvade. Det luktade ovädrat och mögligt. "Panoramautsikten" från den smala balkongen var en gräsmatta och ett stort hus. Om man höjde sig på tå och kikade snett till vänster kunde man urskilja havet långt borta.

En annan "mycket rymlig" våning bestod av ett pyttelitet kök och två små rum. Rymligheten fanns på takterrassen, dit det gick en spiraltrappa. Månne man kunde möblera där uppe med matsalsgrupp och piano, och hålla konsert för fåglarna?

Ett tredje exempel var "modern våning i nytt område med utsikt över vackert grönområde". Våningen ifråga låg på bottenplanet, och huset i botten av en dalgång. Det som syntes runt omkring var backig natur fylld av visset gräs och ogräs, samt en skog av nya hus som tycktes växa upp som svampar ur jorden.

Det "moderna" var, förutom ett fint kök, en liten asfalterad gård. Den låg i anslutning till lägenheten, och var omgiven av ett högt ståltrådsstaket. Vad skulle man med den till? Att stänga in hunden i, eller en bråkig partner kanske? Eller öppna fångläger, och ha gården som rastplats åt internerna?

En söt våning låg i ett nästan nytt hus långt uppe på ett berg. De som bodde där hade kostat på en verkligt förstklassig maskinpark i rostfritt stål i sitt kök. Utanför vadrdagsrummet fanns en inglasad balkong - denna gång med panoramautsikt. Men vinden tjöt runt omkring och skakade fönsterrutorna, och hela området verkade sterilt och öde. Detta skulle inte bli mitt öde!

Ny runda igen, nu gällde det "stilig lägenhet med bästa läge". Visst, våningen var fin och låg centralt - men så var det OLJUDET ! Nedanför balkongen fanns en gräsmatta, och sedan kom den hårt trafikerade kustvägen. BRRRRRUUUM lät det hela tiden. Öronen fladdrade, och det gick inte att föra en konversation. Så här slog jag dövörat till!

Usch, vad det är mycket olägenheter med lägenheter! Det värsta exemplet var en liten våning i ett gammalt hus som varit lyxhotell under Francotiden. Det var DÅ!

På tredje våningen fanns en "lägenhet" till salu. Den stank av rök och mögel och såg anskrämlig ut. Förmodligen hade den varit en svit en gång i hedenhös. Men bevare mig väl! På balkon-gen hängde väggens målarfärg som stora lossnade sjok, och räcket var rostigt. Men UTSIKTEN var fin! Hela havet stormar!

I ett hus möttes jag av en trevlig spanjor, som bjöd på kaffe på balkongen. Han var ytterst villig att visa mig lägenheten, och tyckte att vi skulle börja med sängkammaren. Hans fru var nämligen bortrest, så det skulle väl passa bra? Det skulle det inte, varför jag hastigt avvek från platsen.

Efter allt det här har jag blivit så trött så trött. Liksom tröttnat på hela projektet. Naturligtvis finns det drömlägenheter - men antingen är dom mycket för dyra, eller är dom inte byggda än utan existerar bara i mäklarnas datorer. Så jag blir nog kvar i mitt trevna hem i San Pedro!