Jag läste en gång att ett långt ögonkast är ”som om själarna nuddar vid varandra” och det är en mycket välformulerad beskrivning. En annan intressant frågeställning är vilket ögonkast som är det viktigaste?” Det rätta svaret är det andra – det första kan vem som helst få. Och när vi nu är inne på djuplodande tankar kring ett ytligt ämne måste jag ta med den eviga frågan ”vad lägger Du först märke till hos en kvinna?” Alla svar om ögon, utseende, figur, byst och ben är totalt fel. Det finns bara ett nöjaktigt svar: Att hon lägger märke till dig! Allt annat är oväsentligt!

Det finns ett ord som missbrukas, men inte desto mindre gläder den tilltalade, och det är ”guapo/guapa” (snygging). Man skall inte bli mallig om någon kallar en ”guapo”. Den gamla frasen ”det säger Du till alla” är verkligen befogad i detta sammanhang. Jag blev en gång åhöra vittne till hur en sekreterare på ett advokatkontor urskillningslöst lade in ett ”hola guapa” fyra gånger på raken när någon kvinnlig kollega ringde upp. Det är möjligt att hon var synsk, eller att hon kände alla fyra, men jag håller en slant på det var hennes vanemässiga hälsningsfras. Som prudentlig svensk sparar jag epitetet tills det verkligen är passande, och det finns ju en hel del spanjorskor som kvalar in. Ja, även andra nationaliteter, svenskorna ej att förglömma!

Jag har själv praktiserat flörtandet i akt och mening att erhålla bättre service i butiker och restauranger. Det fungerar alltid när det gäller att byta ett mindre bra bord mot ett bättre. En komplimang (spanska: piropo) vid inträdandet i kombination med ett leende fungerar ofta som ett ”Sesam, öppna Dig”. Sedan är det ju så att om man kan göra en människa glad genom att komplimentera henne, så är det i sig en välgärning. En kategori kvinnor som jag dock alltid misslyckas med i mitt flörtande är snabbköpskassörskorna. De är nämligen omöjliga att få kontakt med, vare sig med ord eller blickar, och då är det ju kört. En variant skulle vara att jag slänger fram ett ”vilken snygg nacke Du har”, för det är ju det enda man ser av dem när de konverserar varandra mellan kassorna.

Varför denna ädla konst florerar så intensivt i Spanien kan man spekulera i. Det är klart att det vackra och varma vädret inbjuder till många kontakter på uteserveringar och strandpromenader, eftersom så många vistas utomhus året om. Den lätta och generösa klädseln lockar också till blickar och beundran. En svensk vinter med överrockar och pälsmössor är inte direkt stimulerande för denna verksamhet. Men, framför allt vill jag tillskriva det sydländska temperamentet äran samt det faktum att en spansk kvinna i första hand är kvinna och som älskar att känna sig uppvaktad och betittad. Om hon sedan är 17 år eller 70 år spelar ingen roll – ögonspelet finns där. Le och njut!