Som en lycklig flyttfågel kan man sitta och gunga på sin gren och njuta av solen och blommorna. För att med en jublande sång spänna ut vingarna och flyga mot Norden när den svenska sommaren börjar.

Just nu sjunger dom spanska stann-pippiarna så högt här utanför så jag hör inte vad jag skriver. Detta kan alltså bli lite vingligt, för att inte säga pippi direkt!

En populär svensk hobby är fågelskådning. Folk går ut i stora hopar klockan fem på morgonen, behängda med kikare, kameror, fågelböcker och matsäck. Jag har varit med, så jag vet.

Det gäller att smyga sig fram bland träden och inte säga ett smack. Öronen viftar åt alla håll för att lokalisera alla sorters mesar, finkar och tättingar. Spanande ögon ställs in på laserstyrka för att urskilja de små liven bland bladen. För små är dom! "Titta, där är en tofshopping, där sitter en klättergylling, och SER ni den där ovanliga blåkryparen i toppen på björken...."

Kikare ställs in, kameror knäpper, en nästan sakral stämning sänker sig över sällskapet. Ja, utom över mig då, för jag hör och ser ingenting. Inte mer än morgonsolens strålar genom lövverket. Med min lite dåliga hörsel kan jag inte lokalisera de olika ljuden, jag hör bara ett sirpande och visslande och kluc-kande överallt ifrån. Och inte hinner jag få syn på just den märkvärdiga pippin som alla yrar om.

Nä, jag gillar en helt annan sorts fågelskådning. Det gäller STORA fåglar som sitter still eller förflyttar sig makligt. I Australien träffade jag en emu, det var fint. Han var lika stor som jag och vandrade lugnt fram bredvid mig. Duktig pippi!

Här i Spanien är mina absoluta favoriter storkarna. Längst ner i söder myllrar det av dom. Storleken är det inget fel på, och dom är ganska sävliga. Dessu-tom kommer dom med bebisar, det kan jag bevisa!

En gång i tiden längtade jag efter ett barn, hade längtat i många år. Min man bilade runt i Andalusien, och utanför Sevilla såg vi en väldig storkflock invid vägen. Vi stannade och njöt av synen. Och har man sett - strax efteråt var sonen på väg!

Senast jag utövade storkskådning var nu på försommaren, då hundratals storkbon med sina inneboende familjer beundrades norr om Algeciras. De höga hemmen balanserade högst uppe på högspänningsstolpar - en spännande tillvaro!

En något mindre fågel damp ner i min fönsternisch härom dagen. Det var en duvunge, utkastad av grannarna en trappa upp. Med hjälp av en lätt puff i baken blev det luft under vin-garna. Landniningen blev vinglande, men mamma skötte markkontrollen.

Nu bär det iväg hem till Blekinge för denna flyttfågel. Där ska jag ägna mig åt jordgubbar och hallon, nyrökt böckling, kräftor och svamp - och fågelskådning.

Mina svenska favoriter är svanarna. Stora och högtidliga ligger dom där och förskönar glittret i Hanöbukten. Om jag riktigt ska gå ut på vandring för att beskåda fåglar beger jag mig ett par kilometer bort från sommarstugan till en stor inhängnad i strandkanten. Där hålls ett antal strutsar, och jag kan stå länge och skåda på dom. Dom glor högdraget tillbaka, och alla är nöjda med denna exkursion.

Du tillönskas en solig, lat sommar, då Du får vara fri som fågeln!