Svenska Skolan i Fuengirola kommer med största sannolikhet att starta en Internationell Förskola redan till hösten. Det handlar alltså om spanska, engelska och skandinaviska barn på samma skola med skandinavisk pedagogik. Sånt tycker vi är kul.

Därmed över till något helt annat. Vad är det svåraste som finns? Förvisso är det inte lätt att vara akrobat på Cirque du Soleil (ni har fortfarande chansen att bedöma själva eftersom cirkusen stannar i Málaga till 30 juli). Inte heller är det lätt att vara spanskt fotbollslandslag och försöka lyckas i något stort mästerskap. Att vara engelsman har väl aldrig varit lätt… Nej, skämt åsido; det svåraste av allt är nog ändå att bli duktig i konsten att göra ingenting, och det är nu vi har två månader på oss att träna upp oss i denna mycket ädla konst. Det är nämligen precis vad månaderna juli och augusti är till för. På tidningen föregår vi med gott exempel och gör sommaruppehåll, men så här i sista minuten vill jag komma med några grundtips i verksamheten kosta-på-sig-att-bara-vara.

Det absolut viktigaste är då att sluta planera, och här har vi en stor fördel av att bo eller vistas på Solkusten. Planering har nämligen aldrig varit något som prioriterats av en andalusier. Ta det hela som det kommer; varför skjuta upp till morgondagen det du kan vänta med till nästa vecka; att fånga ögonblicket, har istället av tradition blivit viktiga ledstjärnor i sydspanjorens vardagsvarande. Hur ska vi då med vårt svenska temperament kunna ändra inställning?
Mitt första tips är att ta sig till den buddistiska stupan i Benalmádena. Fridfullare plats, både inne och utanför, kan man leta länge efter. Och alla, oavsett religion, är välkomna. Åk dit och bara var några timmar så glömmer du lätt att det finns något som heter agenda.

En promenad i strandkanten på Europas längsta sandstrand är inte heller någon dum start. Ett besök i Fuengirola hamn kan också sitta fint även om vissa av båtägarna tycks ha varit så framgångsrika i konsten att göra ingenting att några av båtarnas underhåll blivit helt försummat vilket självklart lett till en viss förfulning. Men i stort sett är det mycket avkopplande i hamnen och dessutom fläktar det oftast befriande svalt. Blir suget till havs alltför stort så passa gärna på att ta en tur med Aqua Vista där du genom stora fönster i botten på båten bara kan sitta och glo på en del av Medelhavets undervattensfauna och flora. För den inbitne stadsbon blir Fuengirolas ZOO det självklara utflyktsmålet. Vilken oas mitt i stadskärnan.

Apropå stadskärna så ska nästa P-garage i Funkan vara färdigt till hösten. Det här garaget ligger under Parque del Rosario (nya sportområdet) och får plats för 191 bilar till en totalkostnad av 67 000 euro, vilket betyder att varje P-plats kostar kommunen drygt 350 euro. Det tycker jag var förvånansvärt billigt! Innan vi lämnar trafiken så kan jag berätta att det ska bli lättare att ta sig upp till Mijas by. Vägen ska nämligen breddas med ännu en fil.

Mitt i allt bara-vara så finns det ändå vissa sommarmåsten. Det allra viktigaste händer på borgen Castillo Sohail 21 juli när ingen mindre än världsgitarristen Paco de Lucia kommer på besök. Paco, som förresten är född och uppvuxen i Algeciras, bjuder på sin strängkonst med början klockan 22.30. Missa inte denna kvällskonsert! Veckan innan, 14 juli, på samma borg, blir det besök av sångerskan Diana Navarro. Inga dåliga grejer det heller.

En ganska kul sommarnöje är att studera turisternas fotbeklädnad. Inte för att jag är särskilt intresserad av skor egentligen, men det här är ganska roande. Svenska turister som vuxit upp med Mulleskolan känner man igen på långt håll när de kommer småstudsandes i sina fotriktiga sandaler med vristrem, och med en Fjällrävenryggsäck väl förtöjd över axeln. De här sandalerna med vristrem verkar för övrigt också ha blivit en slags uniformpersedel bland lärarna på svenska skolan.

En hemmafru från någon förort till Hull känner man dock igen på att hon gärna går i högklackat till bikini och detta även mitt i stan. De spanjorskor som värnar om det moriska arvet klär helst sina fötter i näbbsandaler, och då gärna fyra nummer för små så att bakdelen på dojjan hamnar mitt i hålfoten. Förstår inte hur de lyckas sitta kvar i de här skorna. Till sist har vi de oftast överviktiga spanska medelålderskvinnorna som haltar omkring i högklackade sjögräspjuck, så kallade espadrillos. Orginalespadrillon är som bekant platt i sulan medan de här modellerna är oroväckande högklackade med tanke på vad de fått till uppgift att bära fram mellan stans olika cafeterior mellan lunch och middag.

Det är kul och lärorikt att bara vara!