Hur kunde det bli modernt att vara helt kal upptill, hur kallt det än är? Svenska vinterhuvuden kan numera kallas kalla, liksom en stor det av alla skallar i Europa.

Ett exempel på denna iskalla ignorans är Spaniens TV-report-rar. Januaris nyhetsprogram i samtliga kanaler har dominerats av reportage om snö, is, kyla och rusk och överallt har en stackars rapportör stått mitt i en snödriva, blåfruset barhuvad. Dock med bra på fötterna, inbäddad i dunjacka och med en kilometerlång sjal virad varv på varv om halsen.

Huvudet är det ingen som bryr sig om, det får alltid bära hundhuvudet. Det är ju huvudlöst!

Det finns dock folk som använder huvudet till att tänka med och att sätta mössa på. Titta på ryssarna, hos vilka man knappast kan urskilja ansiktet innanför en massa mössa! Dom har förresten päls på hela kroppen - en skön sed, som nästan är förbjuden i många andra länder.

Och nu måste jag berätta att jag hittat Mössornas Land, nämligen Estland. Besökte för första gången Tallinn under min julsejour i Norden, och där fanns dom alltså! På julmarknaden i Gamla Stan såldes i alla stånd och bodar hemstickade och hemtovade mössor av de mest roliga och fantasifulla modeller. Många hade flera tofsförsedda toppar på toppen, det hela förfärdigat i glada mönster och färger.

En del modeller hade bara en enda lång topp, förstärkt med något så att den stod en halvmeter rakt upp i luften. Dessa lustiga plagg var minsann inte maskeradartiklar, utan köptes och användes av varenda kotte. Kan ni tänka er en svensk eller spansk tonåring gå klädd på det viset? Inte då! I Sverige har man bara mössa på sig inomhus där det är varmt, i skolsalar och på arbetsplatser. "Vofför gör di på detta viset?"

För att vara alldeles rättvis måste dock påpekas att i Stockholm såg jag tre kategorier som gick omkring i mössa när det var minus 20 grader. Det var barn under tio år, folk över 65 och så mörkhyade invandrare från det inre av Afrika. Eftersom jag platsade fint i en av dessa kategorier kunde jag lyckligen glida omkring i min fullkomligt urmodiga pälsmössa,

De moderna mössornas modeller är mossiga för övrigt, det är bara något stickat svart som oglamoröst är nerdraget över knoppen. I kraft av min ålder och visdom kan jag malligt konstatera att "det var mycket bättre förr!".

Nog var det väl så att det var närmast omoraliskt att visa sig barhuvad ute under en stor del av året? Vår och höst, och ofta också sommartid var det elegant hatt som gällde, vintertid löd ordern. "Mössa på!"

Visst är det skönt att leva på spanska Solkusten, så fjärran från alla mössproblem! Jag slutar därför härmed att vara mässig och mössig innan jag blir alldeles mossig. Moss!