Så småningom sänkte sig skorna, och ner kom en hel karl, hängande i ett snöre. Nej, det var inte jultomten, utan en målare som skulle ta itu med vår del av huset. Med en elegant gungning i snöret landade han på vår balkong för att högtryckstvätta. Innan har började jobba för högtryck frågade jag honom på skoj om han kom från rymden. ”Nej, från Slovakien” sa han.

Numera är det två killar som hänger i snören på väggen. Dom tvättar och lagar puts och målar med stor energi. Ibland blir någon trött, och sätter sig ner i en blomlåda med hela sig utanför avgrunden, och röker obesvärat en cigarett. Livet hänger på en tråd – och allt är rena cirkusen!

Att Fuglesang äntligen kommit upp i rymden tycker jag däremot inte är så märkvärdigt – var ska fågelsång vara, om inte där uppe i luften? Den här fugeln är förstås OVANFÖR luften, men vacker fågelsång når ofta de högre sfärerna!
Det sägs att astronauterna företar rymdpromenader, men det tror jag inte ett dugg på. Snarare FLYTER dom väl omkring där uppe! Det skulle vara något för alla som har ont i knäna – vilket flyt dom skulle få!

En strålande märkvärdighet är det att vi ÄNTLIGEN lyckats bli inskrivna i Fuengirola! Så här gick det till: I juni månad begav vi oss till ”Ayuntamientot” för att anmäla oss som boende i staden. Ty från högsta ort hade utgått ett bud om att alla utlänningar borde låta skriva sig, var och en i sin stad. Vi fick veta att utlänningskontoret befann sig i Kulturhuset, vandrade dit och träffade en trevlig dam som lät oss förstå att så lätt var det inte. Det krävdes pass och residencia och kontrakt på lägenheten, samt en massa fotokopior av alltsammans. SUCK!

En tid senare stod vi där i Kulturhuset igen med alla våra dokument – men nu var utlänningskontoret STÄNGT för resten av sommaren! Vi tröttnade, och lät det hela bero tills i början av december. Det var ju i alla fall ingen som ville ha oss! Men så till sist blev vi inskrivna, sista dagen innan utlänningskontoret stängde för resten av året. Sedan fick vi själva vandra iväg med alla nya dokument till ”Ayuntamientot ”– men det fanns inte! Alltså, den vackra, nyligen invigda huskolossen stod där , innehållande en väldig julkrubba. Resten var stängd.

Promenad igen, till den gamla administrationen, där dom just hade stängt den aktuella avdelningen för siestan. Men dagen därpå gick det lättare – och nu äntligen BOR vi i Fuengirola. Det måste vara enklare för en kamel att ta sig igenom ett nålsöga än att komma in i den här stan! Man skulle blivit kamel!

Märkvärdigt är det också att jag fått mitt tredje barnbarn precis till jul, efter adventens väntan på barnet. Och märkligt att jorden återigen fullbordat ett varv, och gått i mål under mänsklighetens ovationer.

Ett GOTT NYTT ÅR! Tillönskas alla på vår härliga kust!