Den är byggd i början av 1990-talet i Frankrike, och beställdes för att snurra just i Fuengirola för samma bolag som äger den än idag, Carousel Costa del Sol. Karusellen har plats för 73 resenärer i två plan och ombord (det heter väl så på en karusell?) finns hela 1800 glödlampor. Att åka runt i långsam takt i tre och en halv minut kostar två euro, och då hinner man verkligen se Parque Andrés López Yebra, som alltså ”torget” numera heter på riktigt. Det är Yebra, skulptören och bohemen (!), som gjort fiskfontänen alldeles intill karusellen. Det är också han som gjort skulpturen Fiskaren/El Pescador, som drar sin båt (i mitt tycke åt fel håll!), på det lilla torget vid nedfarten till Fiskhamnen en bit längre västerut.

Inom det svenska näringslivet i Fuengirola händer det just nu en hel del. Det senaste på restaurangfronten är att 51:an fått nytt kök. Ja, inte rent bokstavligt utan mer bildligt, eftersom matdelen numera drivs av Arnette och Magnus, paret som i flera år ansvarat för skolmaten på Svenska Skolan. Det gör de fortfarande, men eftersom det saknas kök i de nuvarande skollokalerna, så lagas maten på 51:an och kejtras (nytt svenskt ord!) sedan till eleverna. Den mat som serveras för allmänheten både dagtid och på kvällarna håller verkligt hög gourmetklass. Magnus är nämligen, med ett förflutet som stjärnkock på italienska krogar i Stockholm, en hejare på att få till det i kastruller och stekpannor.

Resebyråerna i Funkan fortsätter att byta ägare. I förra kolumnen kunde jag berätta att IAFA Tours köpts upp av ett tysk/svenskt ägarpar. Nu kan jag berätta att Josef Rejser tagits över av den svenske tandläkaren Mark Korchi, som vid sidan av resebyråverksamheten också driver fastighetsmäkleriet Mana Costa. Den uppdaterade marknadsmedvetne läsaren rullar nu säkert sin panna i veck, och tänker: ”…resebyrå är väl knappast någon lönsam verksamhet idag då alltfler beställer sina resor via Internet, men fastigheter (?) det är väl om möjligt ännu sämre…”
Men se då är det faktiskt så att ett allt hårdnande främlingsfientligt klimat i USA hjälper detta nystartade fastighetsmäkleri i Fuengirola att få kunder. Mark Korchi, med iranskt förflutet, har nämligen ett väl utbyggt nätverk med iranier, som numera börjat tröttna på att känna sig ovälkomna ”over there” och därför i accelererande takt söker sig ”over here”. Mana Costas hemsida kommer därför snart också att komma på persiska. Så så ligger det till.

Våren kom förresten hit till kusten i år redan 25 februari. Det var då vår familj drog av kapellet på utegrillen och fixade till en härlig grillafton i den ljumma kvällssolen. Några kryddstarka korvar från Navarra sköljdes ner med ett friskt Verdejovin från Rueda, medan de pil-pil-kryddade räkorna på ”planchan” fick sällskap av en flaska fruktig Albariño från Galicien. Det blev alltså en helspansk grillafton uppe i Mijasbergen.

Innan vi lämnar Mijasbergen kan jag berätta att den solkustska svenskkolonins antagligen mest mångsidiga allkonstnär, extrubaduren Bengt Sändh, nu skaffat sig en ny sträng på sin lyra (hoppsan!)! Bengt är sedan tidigare etablerad som författare, snusexpert, fotograf och en hejare på lin och svamp och en massa annat. Just nu brinner han dock mest för sin chiliodling.
Hela trettio olika sorters chilifrukter har han i sin odling, och dessa förädlar han sedan på olika sätt. Hans variant på Sambal Oelek, Samba Olik (!), har jag haft nöjet att prova och den går inte av för hackor. Svenskägda kvarterskrogen Tabasco i Pueblo López lär ha dubblat sin försäljning av hamburgare sedan Bengts chilipasta börjat användas som kryddning.

Avslutningsvis kan vi återvända till Strandpromenaden och till trakten av Karusellen. Här tronar nu en grön jättelik byggnad (ful som stryk i mitt tycke) och denna inrymmer det fyrstjärniga spahotellet Florida (betoningen ska ligga på i:et för att det ska låta spanskt). Inget fel alls på det nya hotellet, men jag kommer med nostalgi att tänka på det gamla med samma namn. Det var Fuengirolas äldsta, i bara två våningar med en grön och lummig park framför. I den här parken bjöds det ofta på underhållning av olika slag. En av de artister som brukade framträda här var den svenske flamencodansaren Peter Kleinvichs, mer känd som Pedro el Polaco. Numera dansar inte Pedro så ofta, ryggen har börjat säga ifrån, men han dyker allt upp på kusten någon vecka då och då och morsar på gamla vänner.

Ut nu och fånga våren innan det blir sommar, och glöm inte att kontrollräkna lamporna på karusellen!