Ett ljudligt exempel är populärmusiken. Bilade härom dagen från Blekinge till Stockholm, och lyssnade till diverse radiostationer under vägen. Nyheter och väder repeterades gång på gång, tills man kunde allting ordentligt. Diverse pratprogram var underhållande och småtrevliga. Men så inkastades däremellan en massa konstig musik, som utkastades i min bil och i mina stackars öron.

"Dunke-dunk, dunke-dunk, smäll, skrammel,bang, bang dunk...." Gälla sångröster:"skrik, tjut, yyyyyl..." Och ibland en ledsen,nasal sångare som jämrade sig fram till lite pling-plong. Så här låter det förresten i hela Europa - jag har testat!

MEN, i Spanien varvas det med eldig flamenco, i Tyskland trumpetas glada marscher mellan skrammelibanget, och i alpländerna joddlar dom. Men det mesta är dunke-dunk. Observera att jag är en oldgirl, och får som sådan tycka vad jag vill! Alla ni andra får gärna tycka att jag är mossig!

FÖRR när man vred på radion var det Lasse Lönndahl, Frank Sinatra, Dean Martin och dom andra sköna grabbarna som smekte öronen. Eller härliga Doris Day, Alice Babs, Ann-Louise Hansson... Till denna romantiska och lättsamma musik susade jag mil efter mil i glad harmoni. NU blir jag mest stressad och nervös av musiken. Det blir korna med - man har gjort experiment i lagårn!

Något annat som var MYCKET bättre förr var flygandet. Då, för länge sedan, var det en stor SENSATION att flyga. Det ansågs märkvärdigt, stiligt storslaget. Och lite farligt! När jag i unga år flög till Paris för att arbeta au pair samlades släkt och vänner på Bromma för att säga adjö, och för att bevittna den enastående händelsen. Själv var jag uppklädd i skräddarsydd dräkt och liten matchande hatt. En lila orkidé fästes på min dräktjacka, och jag kände mig lite som en filmstjärna.

Alla andra flygresenärer var också finklädda, med nya blanka väskor försedda, och man talade artigt och respektfullt med varann. Vi var ju det utvalda folket! Under själva flygresan serverades utsökt mat av undersköna flygvärdinnor. Man åt på riktiga tallrikar och med riktiga bestick - och allt var som på bio! Att hjärtat satt i halsgropen och att det var svårt att svälja, var något man försökte dölja. Det hela var härligt, härligt, och farligt, farligt.

Att flyga idag är det mest odramatiska som finns. Arlanda, och alla andra flygterminaler, verkar vara larmande busstationer. Dock med något elegantare butiker! Resenärerna ser ut som om dom skulle åka buss till moster i Mjölby. Jag är heller inte ett dugg uppklädd, varken med dräkt eller hatt. Någonting ledigt och slappt ska det vara! Men FORT går det ju, liksom musiken, och så mycket annat nu för tiden!

Har nu lämnat sommar-Sverige, som varit blommigt, grönt och blått och blött. Är hemma igen på den härliga Kusten, redo att starta den soliga säsongen. Det ÄR bra nu också!