Jag och min sambo försökte ihärdigt dra i en osynlig flik, för dylika ska finnas i ena hörnet på paketen. Men det fanns ingenting att dra i och smörgåspåläggen tycktes förlorade, förborgade i Fort Knox.

Till sist var det bara att klippa till - fram med kökssaxen. Och se - maten uppenbarade sig! Sedan TA ISÄR de olika skink- och ostskivorna, en knepig och kletig uppgift. Slutligen blir man arg och delar bitarna lite hit och dit. Det hela liknar då en ost- och skinklåda medan man själv har fått skinnklåda.

Mätt och belåten kan jag berätta om roligare saker. Till exempel de strålande feriorna i Fuengirola och San Pedro. Vilken kaskad av färger. Alla dessa “señoras” och små “señoritas” i sina vippande volanger med blomster, band och prickar. Skyn full av sprakande raketer som slår ut som jätteblommor mot den svarta himlen. Och så ljusgirlanderna förstås, miljoner små lampor i alla de färger och mönster som man tänder om kvällen, samtidigt som man släcker alla lampor i de närmaste kvarteren. PANG bara - två nätter utan el! Men FERIAN glittrade glatt och det var ju huvudsaken.

Mina absoluta feria-favoriter är hästarna med tillhörande ryttare. Vårt lilla torg hölls avstängt för biltrafik varje dag hela veckan. Där var i stället hästparkering. Precis som i Vilda västern red de stolta männen in på sina vackra, välputsade springare, band sina fålar vid uppsatta repstängsel, hoppade elegant till marken och tog sig ett glas på närmaste bar. Jag vet INGEN som har en hållning som en spanjor till häst. Så stolt och elegant. Rak i ryggen som en linjal, huvudet högt med den platta vidbrättade sombreron på toppen. Han blir betittad och jag blir betuttad!

Tänk att det fortfarande är badsäsong, vilken lycka att bo i ett sådant land. Oktober har ju varit vänligt varm och folk har ännu flockats på stränderna. Inte bara invandrarna utan faktiskt också en hel del spanjorer. Men de simmar inte så gärna, bara plaskar lite i kanten, medan den här tanten våghalsigt väljer vågorna. Hon väjer också ibland, när det blir för vådligt, och hon obarmhärtigt spolas emot strandkantens stenar. Aj, aj, aj - det kändes - men det är bara att försiktigt stappla upp och nonchalant trampa fram genom sanden till sin strandstol.

Tänk på de stolta ryttarna; sträck på ryggen, håll huvudet högt. ¡No hay problema!
Problemet är att man kan bli förkyld och det kunde även jag. Alla andra är också förkylda eller har precis varit det i fjorton dagar. Det måste vara "nå´t som går". Men det går att ta en spruta och här ska det sprutas, bara jag blir fri från nysning och frysning. Med en rysning tänker jag på alla trevliga föreningsmöten, fester och utfärder som kan försvinna i feberdimma. Allt är förkylt!

Nu inleds november, en månad då även en glad person kan känna sig lite deppig i Sverige. Här kan man vara lika munter som vanligt bland solsken och blommor. Snart är det Alla Helgons dag. I Spanien ägnar man den mest åt att fira häxor och spöken och de gruvligaste gestalter flänger omkring på gatorna. Himmel eller h-vete, det är alltså bara att välja!

Själv väljer jag att gå i kyrkan och tänka på helgonen och Hela Härligheten! Hjärtligt hej!