I dryga 20-årsåldern blev Annika Elwing från Lidköping utbränd efter ett par intensiva år som reporter på olika tidningsredaktioner. För att bryta och ladda om sökte hon till en folkhögskolekurs på Åland med inriktning på foto och friluftsliv. Detta visade sig bli det bästa hon någonsin gjort. Det fick henne att läka och väckte samtidigt en lust att upptäcka mer av både världen och sig själv. Så nästa anhalt blev Bolivias djungel och volontärarbete - utan att kunna ett ord spanska. Men redan efter par månader kunde hon göra sig hjälpligt förstådd. Hon trivdes fantastiskt i Sydamerika och reste dit i flera omgångar. Tanken var att så småningom flytta dit för gott – men livet ville annorlunda. Sedan 2006 lever hon med spanjoren Jesús och två barn i en liten spansk bergsby, 45 minuters bilfärd från Portugal.

Till skillnad från de flesta spaniensvenskar som bor på solkusten har du valt att leva långt från havet på landsbygden. Hur kommer det sig?
–Det är egentligen inte ett val, utan en tillfällighet. Min tanke var ju egentligen bara att “mellanlanda” i Spanien och Ronda ett tag för att bättra på spanskan innan jag skulle återvända till Sydamerika. Men så träffade jag Jesús, som var inneboende hos samma tant som jag, och på den vägen är det. Vi bodde tio år i Jesús hemstad Sevilla innan vi bestämde oss för att flytta till bergstrakterna i Sierra de Huelva som vi blivit mycket förtjusta i. Först blev det radhus i Aracena innan vi hittade huset i byn Aguafría för ett och ett halvt år sedan. Här känns det verkligen som att vi hittat hem. Miljön är så vacker och genuin - med små fina byar, berg och vandringsleder. Och så den okomplicerade samvaron med grannar och vänner.

Bor det mest spanjorer i byn eller även andra nationaliteter?

–Jag är faktiskt den enda utlänningen bland byns 80 invånare. Men i byarna runt omkring bor det också bland annat några engelsmän och fransmän.

Du har berättat att byarna i området Sierra de Huelva har en “gröna vågen”-prägel. Hur ser ert vardagliga liv där ut?

–Ja, man kan väl säga att det är lite ett övervintrat hippieområde från 60-talet, haha. Här finns ett av de alternativa fästena i Spanien och fortfarande bor här några av de som var med under den “första vågen”. Området lockar människor som längtar efter en alternativ och kreativ livsstil. Jag tycker faktiskt att här finns många likheter med Kinnekulle i Västra Götaland, som jag älskar. Man kan väl säga att livet här överlag är lite friare och enklare än i samhället i övrigt. Vi hjälper varandra med renoveringar, flyttar, trädgårdsarbete, barnpassning och annat. Många ägnar sig åt yoga, skapande och odling.

Hur trivs barnen?

–Jättebra. Ibland har vi väl funderat på att flytta till Sverige men just att barnen har det så bra är faktiskt en av anledningarna till att vi stannar. Skolan, miljön och den härliga gemenskapen passar dem. Det är fritt och avslappnat att umgås här. Vi träffas för att grilla spontant till exempel, utan allt planerande som är så vanligt i Sverige.

Men hur klarar ni de heta somrarna så långt från havet?

–Tack vare svalkan från bergen runt omkring. Det är dessutom ganska svala nätter här eftersom området ligger så högt över havet. Dessutom finns det flera större bäckar att bada i och kommunala pooler i nästan varje by. Så det är faktiskt lätt att bada här, som tur är!



Vad saknar du mest med Sverige i Spanien?

–Naturen, biblioteket och isolerade bostäder. Jag brukar dessvärre frysa mig igenom de spanska vintrarna. Och så saknar jag julmyset i december.


Och tvärtom - vad saknar du mest med Spanien i Sverige?

–Gemenskapen och det spontana livet. Men faktum är att jag inte brukar sakna så mycket på något av ställena, utan jag är väldigt glad över vad jag har både i Spanien och Sverige. Jag har haft mycket tur!

Finns det någon skillnad i kynnet på svenskar och spanjorer tycker du?

–Jag upplever att spanjorerna är friare i sina samtal och åsikter. I Sverige är det viktigare att tycka och säga “rätt” saker. Här kan man ha heta diskussioner och ändå direkt efteråt skratta och vara goda vänner.

Du lever ju ett både omväxlande och flexibelt liv och tar uppdrag som journalist, reseledare och lärare i både Sverige och Spanien. Vilka är de främsta fördelarna respektive nackdelarna med det?

–Fördelarna är att jag får uppleva så mycket och träffa så många olika människor. Jag uppskattar dessutom variationen i att efter att ha varit iväg få komma hem till vardagen, hemmet, barnen och naturen. Nackdelen är framför allt att vara ifrån barnen, det tycker jag är jättejobbigt. Det är också jobbigt att inkomsten är osäker och ojämn.

Hur tror och hoppas du att ditt liv ser ut om tio år?

–Oj, så svårt att svara på. Men det jag först och främst hoppas är att jag lever och har hälsan Det är inte självklart för mig då jag förlorade båda mina föräldrar ganska tidigt. Jag hoppas också att vi då har kunnat köpa loss det hus som vi hyr nu och att vi rustat upp det till ett trivsamt och välfungerande hem. Just nu lämnar nämligen det 100 år gamla huset en del övrigt att önska... Sen hoppas jag att vi har en husbil, så att vi kan resa och skapa fina upplevelser tillsammans med barnen.

Fakta
Namn: Annika Elwing.
Ålder: 40 år.
Bor: I byn Aguafría, i provinsen Sierra de Huelva i Andalusien, Spanien.

Familj: Sambon Jesús 47 och döttrarna Disa 8 och Runa 3 år.

Bakgrund: Uppväxt i Lidköping. Gick mediaprogrammet på gymnasiet och därefter en folkhögskoleutbildning i naturfoto och friluftsliv, har högskolekurser i fonetik och grammatik, jobbat som reporter och lärare i svenska som andraspråk. Har rest och arbetat i Sydamerika.

Gör: Frilansar som reporter i Sverige och som reseledare i Spanien. Bloggar också om livet i den lilla byn.

Dold talang: Trolleritrick med rep (en förmåga förskansad på en trollerikurs för många år sedan).

Text: Hanna Sundblad