Efter en allvarlig torka i Málagaprovinsen som varat i flera år regnade det åtta dagar i rad just under påskveckan. Även om nederbörden inte var tillräcklig för att nödläget för vattenbrist skulle upphöra så var tillskottet välkommet och färgade det andalusiska landskapet grönare än på mycket länge. Dessutom återuppväcktes vattendragen, som många varit helt torra en längre tid.

En vandringsarrangör sammankallade med anledning av regnen med endast två dagars varsel en utflykt till ”Vattenfallsleden” Sendero de las Cascadas, intill byn Tolox. Denna skrev Sydkusten om i juni 2019 och den video som vi filmade den gången återgavs senare av riks-tv-programmet ”Aquí la Tierra”. Ett nytt besök efter den rikliga nederbörden var inger man fick missa.

Sedan Sydkusten var här sist har området förvandlats till en nationalpark. Leden går nämligen i området Sierra de las Nieves. Här finns vatten året runt och även ett anrikt kurhotell, men naturligtvis är vandringen som mest spektakulär efter att det regnat ordentligt.

Vi samlades vid parkeringsplatsen intill hotellet, där det finns skyltar och kartor som tydligt anger de olika lederna. Sedan vårt senaste besök har det även uppförts flera landgångar i trä som underlättar den första delen av vandringen, som går över flera vattendrag.

Stigen är mycket skiftande och stundtals smal och brant, men belöningen är att man snabbt kommer upp på högre höjder och bjuds på fantastiska vyer. Nere i dalen porlar bäcken och omedelbart efter regnen finns en mängd små forsar som i vanliga fall inte existerar.

Den bästa tiden på året att vandra här är våren, när blomsterprakten är som störst. Kring mars-april blommar klipprosor, prästkragar och vallmo, liksom apelsinträden i de närliggande odlingarna.

Ett av de mest spektakulära stoppen ligger knappt tre kilometer bort och är ”Jungfrupölen” Charco de la Virgen. Det är ett 25 meter högt vattenfall med liten sjö nedanför som lockar till bad. Vattnet är dock rejält friskt, även på sommaren. Efter påskregnen föll så mycket vatten att dånet var närmast öronbedövande.

Hit är vandringen relativt flack och de som inte vill undvika tuffare leder kan vända tillbaka. Härifrån börjar nämligen en kraftig klättring där man får ta det försiktigt. Stigen leder till nästa vattenfall, som är det högsta på leden. Det kallas för ”La Rejía” (Räcket), som visserligen inte är lika ymnigt som Charco de la Virgen men däremot dubbelt så högt. Detta fall uppstår endast när det nyligen regnat och den dag som vi var där var passade även några andra besökare på att utöva forsklättring.

Horcajuelos följer efteråt, som består av ett flertal forsar och vattendrag där man lockas att åtminstone svalka fötterna. Sedan kommer den tuffaste delen av denna cirkulära led. Den är en brant, stenig backe på cirka 300 meter, efter vilken leden sedan vänder riktning österut, tillbaka mot utgångspunkten. Vi befinner oss dock betydligt högre upp på vägen tillbaka och kan skåda långt bort mot både Sierra de Mijas, Málaga och klara dagar ser man även Sierra Nevada.

När byn Tolox dyker upp nere i dalen vet man att målet är nära, men nu väntar istället en brant nerförsbacke som känns som om den aldrig kommer att ta slut. Här, när tröttheten tar överhanden, gäller det att vara uppmärksam så att man inte trampar snett eller halkar.

Såvida man inte haft med sig medhavd mat finns det flera bra restauranger i Tolox och för en särskilt trevlig måltid rekommenderas uteserveringen med fantastisk utsikt vid lanthotellet Cerro de Híjar, högst uppe på toppen om man fortsätter upp från parkeringen.

Las Cascadas (cirkulär)
Längd: 11 km
Höjdskillnad: 650 meter
Svårighetsgrad: Medel/Hög
Google Maps: https://maps.app.goo.gl