Den enda bron som förbinder byn El Reatillo med omvärlden raserades vid översvämningarna. Detta förvärrar situationen för dess invånare, av vilka många fått sina hem kraftigt skadade av vattenmassorna. Invånarna har tvingats finna andra vägar för att upprätthålla kommunikationen med omgivningen och det bästa alternativet går genom ett privat jaktgods. Egendomen omfattar närmare 2.000 hektar och ägs av markisparet Ramón José de la Cierva García-Bermúdez och María de Borbón y de Rojas, som är kusin till kung Juan Carlos. Det rappporterar tidningen elDiario.

Markisparet har tidigt i krisen uttryckt sitt missnöje i ett brev till lokala myndigheter över att invånarna i El Reatillo passerar genom deras mark. Den 6 november försökte även en räddningsgrupp från den ideella organisationen från Sevilla, Raids Solidarios, ta sig till byn med nödvändiga förnödenheter och för att bistå i röjningsarbetet. Deras tre fyrhjulsdrivna fordon stoppades dock av vakter från det privata jaktgodset.

Ignacio Martínez, president för Raids Solidarios, förklarar för elDiario att när de närmade sig det privata området stoppades de av godsets vakter, som upplyste dem om att passage inte var tillåten. Trots att volontärerna förklarade att de var där för att hjälpa byn insisterade vakterna på att de skulle ta andra vägar. Martínez och hans team försökte då följa alternativa rutter som vakterna anvisat, men upptäckte snart att dessa vägar var närmast oframkomliga på grund av jordskred som uppstått efter de kraftiga regnen.

Efter att ha förlorat många timmar i sökandet efter en möjlig väg bestämde sig volontärerna för att parkera sina fordon och ta sig till fots över en provisorisk passage, som de byggde tillsammans med några bybor genom att lägga ut stenar och rep.

Dagen efter återvände Raids Solidarios till Reatillo för att fortsätta sitt arbete, trots den fortsatta friktionen med godsets ägare. Samtidigt fördömer byföreningen i El Reatillo i ett uttalande markisparets osolidariska agerande. De kritiserar deras ihärdiga motstånd mot att låta volontärerna passera, särskilt med tanke på de svåra omständigheter som byns invånare genomlider.

Martínez, som lett många humanitära uppdrag, förklarar att de avslutade sin insats med en bitter eftersmak. ”Att under dessa förhållanden hindra hjälparbetare från att nå bybor i behov är svårt att förstå,” säger han. Volontärerna återvände till Sevilla med blandade känslor, både glada över att ha kunnat hjälpa, men frustrerade över den attityd de mötte från godsets ägare.