I Frankrike är det en självklarhet att cafébordet ska vara riktat ut mot gatan så att gästerna kan betrakta världen som passerar förbi. I Italien sveper man en snabb espresso vid bardisken medan man i centraleuropeiska huvudstäder går till sina caféer för att läsa, skriva eller fundera. I Sverige finns knappast längre några konditorier kvar, de har ersatts av pizzerior, medan svenskarna sitter i sina vardagsrum och ser på tv.

Men i Spanien går man alltså till caféerna för att diskutera och byta idéer. Här har det traditionella cafésamtalet varit så betydelsefullt att det till och med har utformats till att följa speciella ritualer och kallas då för tertulia. I stället för att försvinna har traditionen till och med anpassats till de nya tiderna och förekommer nu också i alla radiostationer. Upplägget på en riktig tertulia brukar vara detsamma vare sig det sker i en mindre grupp eller sänds i radio. Den som pepprar sina inlägg med giftiga kvickheter är alltid omtyckt. Även den som inte har någon åsikt kan på så sätt vinna aktning genom att det han säger låter begåvat.

Den spanska tertulia-traditionen uppkom vid mitten av 1800-talet då Spanien blev politiskt medvetet. Det var under denna omstörtande tid alla de nya tankar och idéer som vuxit fram i den franska revolutionens efterdyningar fick sitt genombrott.

Det låg också dynamit i själva kaffet. När drycken introducerades i Europa vid 1800-talets början vann den snabbt uppskattning bland intellektuella, då den gjorde hjärnan koncentrerad och klar till skillnad mot vin och konjak. Inte så konstigt att makthavarna till och med försökte förbjuda kaffe. Den gamla ordningens representanter föredrog att undersåtarna berusade sig på alkohol och blev fogliga i stället för att få en massa pigga idéer. Det är ingen slump att den svenska nykterhetsrörelsen redan från början var en pådrivande kraft vid bildandet av fackföreningar.

Det var vid kaffekoppen revolutioner planerades, politiska partier bildades och fackföreningar grundades i 1800-talets Europa. På de spanska caféerna var diskussionerna alltid livliga och de kom därmed att spela en central roll för de våldsamma omvälvningar som skedde i Spanien under slutet av 1800-talet fram till inbördeskrigets utbrott 1936.

I dag pågår en annan strid runt caféerna. Nu handlar det om rökning. Spanien är nämligen ett av få länder i Europa där det fortfarande är tillåtet att röka ute på lokal. På de flesta samhällsområden är Spanien långt framme när det gäller lagstiftning. Undantaget gäller lagen om rökförbud, som är en fullständig katastrof. I de flesta regioner får caféägarna själva välja hur de vill ha det i sin lokal. Oftast blir det den enkla lösningen. Rökningen får fortsätta. Med motiveringen att annars går rökarna till något annat ställe.
Endast var fjärde spanjor röker. Alla vi andra tvingas uthärda. Men nu växer motståndet. Allt fler tertulias flyttas till ställen med rökförbud. Sakta börjar därmed även caféägarna inse att de har alternativ. Rökning gör nämligen inte att cafébesökarna konsumerar mer. Tvärt om. Utan en cigg i munnen blir det mer tid över för samtal och beställningar. EU:s uppfattning börjar nu också tränga in i spanska myndigheter. Det ska bli intressant att se hur länge det dröjer innan också Spanien får ett fullständigt rökförbud.