Men aldrig tidigare har en bokserie gjort en sådan succé här i Spanien som Millennium. Stieg Larssons berättelse om Lisbeth Salander tog spanjorerna med storm. Under flera år toppade böckerna alla listor. Mer än tre miljoner exemplar såldes i ett tjugotal olika upplagor.

Millenniums framgång skapade ett otroligt sug efter svenska kriminalromaner. När alla svenska storsäljare hade getts ut kunde därför också många okända svenska författare hoppa på tåget. Ett tjugotal svenska deckarförfattare, av vilka flera aldrig slagit igenom i Sverige, finns i dag utgivna i Spanien. Marknaden för svenska kriminalromaner är nu mättad. Det går inte längre att sälja en enda bok till med löftet: ”Detta är en ny Stieg Larsson”. Boomen för “La novela negra sueca” som de svenska kriminalromanerna kallas är över.

Det intressanta med Millenniums framgång här i Spanien är att Stieg Larsson och hans trilogi var helt okänd bland allmänheten när den första boken gavs ut. Inga kampanjer genomfördes vid lanseringen av ”Los hombres que no amaban a las mujeres” som den första romanen heter här. Det fanns förstås ett växande intresse för kriminalromaner och Henning Mankell hade redan slagit igenom bland deckarläsarna. En mindre grupp entusiaster hade till och med läst någon bok av Maj Sjöwall och Per Wahlöö. Men ingen var speciellt intresserad av just svenska kriminalromaner. Ingen kunde därför ana vad som skulle ske när den första boken i serien släpptes.

Stieg Larssons genomslag i Spanien var helt och hållet ett gräsrotsfenomen. De första som läste romanen tipsade sina vänner som i sin tur tipsade sina vänner och snart var bollen i rullning. Boken blev kult. Snart fanns mängder med bloggar och litterära sällskap som diskuterade boken och dess huvudperson Lisbeth Salander.

Samtidigt växte myten runt författaren Stieg Larsson. När del två i trilogin kom ut låg första boken i serien redan överst på alla försäljningslistor. Till skillnad mot i Sverige lästes och diskuterades nu boken också i de finaste litterära salongerna och recenserades med stort allvar på kultursidorna. En av alla kulturpersonligheter som hyllade Stieg Larsson var den nobelprisbelönade författaren Mario Vargas LLosa, som skrev en essä om romanerna i dagstidningen El País.

Sommaren 2008 började också de första spanska Stieg Larsson-turisterna dyka upp i Stockholm. De skulle snart räknas i tiotusental där de vandrade runt på Södermalm i Lisbeth Salanders kvarter. En av dem som gick i Salanders fotspår var Spaniens dåvarande premiärminister José Luis Rodríguez Zapatero, som under ett besök hos Sveriges Fredrik Reinfeldt sommaren 2009 lyckades pressa in en halvtimme extra för en privat Millennium-rundtur.

Romanen började nu också spela en politisk roll i Spanien. Stieg Larsson fick postumt ta emot flera utmärkelser. Det största priset fick han för kampen mot våldet mot kvinnor. Det togs emot i Madrid av Larssons livskamrat Eva Gabrielsson och överlämnades av Spaniens justitieminister och jämställdhetsminister.

Varför slog Stieg Larsson så stort just i Spanien? Även i Latinamerika och i länder som Frankrike och Italien har böckerna varit enormt stora, men i inget annat land har de påverkat alla delar av samhället på samma sätt som i Spanien. Kan det vara så att spanjorerna och framför allt de spanska kvinnorna gillar att läsa om en tuff tjej som slår tillbaka mot mäns våld mot kvinnor? Eller är det den exotiska bilden av Sverige?

När jag diskuterar frågan med trilogins översättare till spanska, Madridbaserade Martin Lexell, är han inne på den första förklaringen. Det saknas starka kvinnliga förebilder i den spanska litteraturen och här kunde Lisbeth Salander fylla ett stort tomrum. Men genusperspektivet räcker naturligtvis inte, anser han också. När man frågar Stieg Larssons läsare om varför de gillade böckerna får man framför allt veta att det var bra böcker. Spännande berättelser finner alltid många läsare. I den nya globaliserade världen spelar det sedan ingen roll var handlingen utspelar sig.