Det började 6 juni då jag åkte till London för att göra en golfdag plus att spela kvalet till British Open. Efter det blev det sju raka veckor i ordningen Cascais i Portugal, vidare till St Omer i Frankrike. Därefter tog jag mig vidare till Leon i Mexico för att spela på Nationwide vilket min vinst på Sydamerikatouren förra året gav mig. Efter en ganska bra tävling så slutade jag delad 24 vilket gav mig möjligheten att spela Wayne Gretzky Invitational två veckor senare.

Tyvärr hade jag redan planerat in att spela The Princess i Båstad så från Leon i Mexico så anlände jag i Båstad sent måndag kväll för att försöka ladda om batterierna. Efter en väldigt trevlig vecka med lite damtennis och lite sponsorer på besök från Irland så slutade jag tvåa i tävlingen, två slag efter den nya danska löftet Torbjörn Olesen.

Efter detta bar det vidare till Göteborg för en dag och vidare till Toronto för att spela Nationwide tävlingen i Georgian Bay. En väldigt trevlig upplevelse för ett inbitet hockeyfan. Efter att spelat med en del kul spelare och fått kanadensiska landslagtröjan signad av Wayne Gretzky och även en hatt signad av Gretzky och Brett Hull så bar resan vidare till Chiquita Classic i Cincinatti efter en tiondeplats i Kanada. Efter att spelat drömgolf i två dagar i Cincinatti försvann plötsligt energin och tyvärr slutate jag på en blygsam 60 plats.

Något som kändes lite trist var att jag var tvungen att ändra ett sponsorlöfte om att deltaga i Scandinavian Masters. Tyvärr måste man ibland göra vissa val som man tror gynnar ens väg framåt i karriären och det var att stanna i Ohio och spela Nationwide Children Hospital Inv. för att försöka nå till den nivå som ger mig full kategori i USA. Jag klarade kvalgränsen och har nu två väldigt välförtjänta veckor med ledighet och träning och uppladdning inför Rolex Trophy i Geneve.

Det har varit mycket golf och mycket roliga händelser. Jag har under dessa veckor hunnit med lite trevliga saker som att besöka fantasktiska Sintra utanför Cascais. Jag har också varit på mitt första baseballmatch mellan Cincinatti Reds och Columbus Rockets. Förutom att träffat Mr 99 så har jag också träffat Brett Hull och den amerikanske fotbollslegenden Thomas Hollywood Henderson som vann fem Superbowls med Dallas Cowboys där han tjänade som mest 150 000 dollar per år. Han berättade också om alla fester på Studio 54 i New York och att han på 90 talet vann 28 miljoner dollar på lotteriet i USA. Underbara upplevelser.

Det är vad jag har gjort de senaste veckorna. Tyvärr genom detta yrke får man prioritera vissa saker framför andra, som vänners 50-års fester och ibland sponsorers golfdagar, men jag kommer förhoppningsvis kunna en dag gottgöra detta på samma sett som Louis Oosthuizen gjorde på St Andrews för två veckor sedan eller som Richard S Johnson gjorde på Bro Hof.

Finns det något bättre än att se uppstickare vinna stora tävlingar? Att se nybörjarcaddies vara mer nervösa en spelaren själv. Jag blev sittande i Ohio under regnavbrottet som nästan fick mig att missa min flight till Toronto. Där jag tyvärr fick sluta se sändningen efter att Richard precis gjort sin birdey på 15 och Rafael Enchinique missat två bra chanser på 14 och 15. Skillnaden man såg direkt på hur andfådd och besvärad argentinaren var i situationen medans Johnson så ut att njuta på banan och även om Timell så ut att han skulle svimma de sista fem hålen så gjorde Richard en jättebedrift för svensk golf och för inledningen av Nordea Scandinavian Masters på BroHof.

Vi höres snart. Sköt om er!