Nu har man ju lärt sig leva med att den svenska skatteförvaltningen tvångslånar tiotusentals kronor av en, för att så småningom i nåder återbetala dem. Som alla vet måste vi ju skicka in vår spanska deklaration till den svenska skatteförvaltningen - men vart tar den vägen där?

För två år sedan försvann min deklaration hos dem och efter en hel del besvär lyckades jag faxa en kopia till Skatteverket. Försenad återbetalning blev ett av resultaten.

Efter ytterligare några månader kom så ett brev med den första deklarationen tillsänd mig i Spanien. I brevet står att "en person som inte var auktoriserad hade tagit emot posten" - Hur ser rutinerna ut egentligen? Inte ett ord till ursäkt förstås.

I år hade jag så, vis av skadan, skickat min 12-sidiga deklaration med bilagor rekommenderat. För säkerhets skull ringer jag dock i augusti till dem.

Nehej, de har inte fått någon deklaration. Men om jag faxar kopior till dem så ska de skynda på med återbetalningen. Sagt och gjort - men ingen betalning i sikte. Efter åtskilliga telefonsamtal och fax får jag så i mitten av september beloppet ifråga insatt på ett bankkonto.

Det är självklart inte acceptabelt att man gång på gång råkar ut för något dylikt. Att skicka in sina deklarationer i maj månad för att så småningom få restitution i september är redan det oacceptabelt. Men att en myndighet inte har en vanlig enkel rutin för att ta emot och vidarebefordra post måste självklart påtalas och det ämnar jag nu göra - till den nytta det hava kan.

Eva Hellgren, Coín