Jag och många med mig lever i framtid och dåtid, men utelämnar allt för ofta nutid.

Den senaste tiden har jag nyfiket tittat mig omkring och iakttagit hur människor väljer att fylla sin tid här på kusten.

Med denna nyfikenhet i bakhuvudet har jag börjat att urskilja ett stort gäng vardagshjältar som sällan lyfts fram. Så nu är det dags. I denna krönika vill jag hylla alla de människor som lägger tid och energi på att vara volontärer inom olika verksamheter. De som ger av sig själva för att de önskar uppleva sammanhang och därmed ger sammanhang till andra. Mitt liv påverkas i allra högsta grad av alla de människor som frivilligt delar med sig av sin tid för att samhällshjulen ska snurra på och jag tror nog att vi är väldigt många som på ett eller annat sätt berörs av dessa hjältar.

De finns i hjälpverksamheters secondhandaffärer, de finns som tolkar på sjukhus, de dyker upp som änglar i soppkök eller som stödjande medmänniska vid ett hembesök. Då jag av naturliga skäl rör mig mycket på Svenska kyrkan möts jag varje vecka av dessa fantastiska människor. De som bakar, grillar, är hjälpledare i kören, pysseldamerna som förbereder julmarknaden, barngruppsledare, kvinnogruppshjältar, cafévolontärer, gudstjänstvärdar och många många fler.

Jag träffar dem som har rätt specifika volontärsområden så som Bengt Sändh, som stämmer kyrkans gitarr och de kreativa bildväggvolontärerna som planerar och justerar så att underbara konstnärer få blomstra. Tillsammans skapar de så många tillfällen till möten, till nya nätverk och relationer, tillfällen att erbjuda meningsfullhet just här och nu. Och det finns så många fler. Tänk hur klubbarna som Club Nórdico, AHN och Swea alla drivs av frivilliga krafter. Det ordnas föreläsningar, klubbkvällar, golftävlingar, skratt och gemenskap just på grund av att det finns de som får kraft av att glädja sig själva och andra.


Även utanför mina svenska sammanhang så berörs jag av människors fantastiska insatser. På dotterns kommunala skola finns ett gäng föräldrar som borde få en enorm eloge för sitt arbete. Vid varje tradition som ska firas så finns de där, redo med pyssel och idéer. Vid Halloween genomför de en föreställning som heter Skräckens korridor och barnen var helt till sig. De gick verkligen ”all in” och fick både ris och ros från andra föräldrar som fasade för mardrömsnätter efter en väl genomförd ”Casa de terror”. Vid skolavslutningar stod de där och fixade med crepes, ansiktsmålning och lotterier. De engagerar sig för att barnen ska delta i kampen mot cancer eller springa lopp för att uppmärksamma våld inom familjer. Dessa hjältar som gör mitt liv lite enklare genom att hjälpa mig att förse mitt barn med spanska traditioner, betydelsen av att delta, allt detta för att de utan ersättning värnar om att skapa meningsfullhet för barnen. 


På sonens fotboll finns det brinnande krafter som organiserar utrustning, samåkning till matcher och avslutningsfester. De ser till att alla känner sig välkomna och uppmärksammar mitt barn lite extra när han blygt drar sig bortom gruppen. I scouterna träffar vi på det äldre engelska paret som vigt sitt liv åt att lära ut knopar, vänskap och ordning. Visst kan det kännas som om pedagogiken lämnar lite övrigt att önska men i deras stora famnar får alla plats, alla ska med. Det finns så många fler, så många hjältar som använder några av sina 112 timmar varje vecka till att göra det där extra för oss alla, de som lär mig att en insats för andra är berikande och ett sätt att leva i nutid. 


Kanske läser du detta och tänker att ”javisst hjälper jag till här och där men inte så mycket att det kan räknas som särskilt speciellt”. Jo du! För dig tycks det kanske inte som hela världen men för den du hjälper är det just hela världen. Allt vi gör ger ringar på vattnet! En insats eller flera, allt har betydelse. Om du serverar kaffe var sjätte söndag efter en gudstjänst, eller ägnar tre dagar i veckan åt klubbverksamhet, om du gör styrelsearbete bakom kulisserna eller byter en sträng på föreningens gitarr så spelar det roll, du är en hjälte!

Så efter mitt iakttagande av samhällets alla stöttepelare, volontärerna, tänker jag att jag ska bli bättre på att säga tack. Tack att ni visar att tiden är tillräcklig, att det går att leva i nutid, att mina barn är viktiga för er, att jag kan göra mitt jobb för att ni finns där och stöttar. Tack för att ni kämpar på fast ni inte alltid får den där klappen på axeln som ni förtjänar! Tack för allt ni gör för oss här i solens rike, på Costa del Sol.