Brottsprocessen mot de fyra tidigare högt uppsatta personerna i det spanska fotbollsförbundet RFEF slutade med en delvis dömd och resten frikända. Det tog 18 månader att juridiskt fastställa det som halva världen såg i direktsänd tv, nämligen att den kyss som Luis Rubiales ”utdelade” (domarens benämning) till fotbollsspelaren Jennifer Hermoso skedde utan samtycke. Oavsett euforin som rådde efter att de spanska landslagsdamerna just säkrat VM-guldet, var det helt opassande av en chef att kyssa en av sina ”anställda” på det viset. Att Jenni Hermoso inte omedelbart bröt ihop i tårar saknar betydelse i sammanhanget.

Rubiales och de övriga tre åtalade, bland dem den dåvarande förbundskaptenen för damlandslaget Jorge Vilda, friades däremot från anklagelserna om påtryckningar för att få Hermoso att uppge att det rådde samtycke. Det är uppenbart att påtryckningar förekom och att de var grova, men enligt domstolens mening var de tydligen inte tillräckliga för fällande domar.

Den tidigare förbundsordföranden har dömts att betala 10.800 euro i dagsböter, medan Hermoso beviljats 3.000 euro i skadestånd. Rubiales får dessutom inte närma sig fotbollsspelaren under ett år.

Var det en rättvis dom? Det får var och en tycka som hen vill om. Jag tror att den milda reaktionen på utfallet kommer sig av att de fyra åtalade redan fått sina förtjänta straff. De har förlorat sina välbetalda och inflytelserika poster i fotbollsförbundet och lär väl aldrig få några förtroendeuppdrag mer. Det är samtidigt högst troligt att Rubiales snart ställs inför rätta igen, denna gång för förskingring kopplat till mångmiljonkontrakt med bland annat Saudiarabien.

Jenni Hermoso har genom sin advokat valt att överklaga domen och det återstår att se om det blir en prövning. Själv är jag dock lättad att det inte blev några fängelsedomar. Inte för att jag försvarar Rubiales och hans kumpaner på något sätt, men för att jag finner yrkandet vara oproportionerligt. Fängelse, där människor hålls inlåsta på skattebetalarnas bekostnad, bör reserveras för särskilda brott där straffet antingen har en verkligt förebyggande effekt, i syfte att undvika grova brott där förövaren agerar medvetet, eller där den dömde utgör en verklig fara för allmänheten.

Det är inte det aktuella fallet. Dessutom har de åtalade alltså rent socialt dömts till det högsta tänkbara straffet.