(Publicerad 2006-07-07)

Vi är en grupp på drygt 30 personer som samlas på kajen i Los Cristianos; svenskar, danskar och norrmän. Vi får tips om att hålla utkik efter valar och delfiner på vägen dit. Och tro det eller ej, på långt håll lyckas vi se den karakteristiska vattenpelaren som sprutar upp i luften.
Efter en och en halv timme lägger vi till i San Sebastián, La Gomeras huvudstad som grundades år 1440 och där 6 000 av öns 21 500 invånare bor.
—La Gomera var den första Kanarieön som spanjorerna erövrade av grottfolket, guancherna, berättar Niclas i bussen på väg till nationalparken där vi ska inleda vår vandring.
Grottmänniskorna kom hit redan för 1500 år sedan från Afrikas nordvästra kust. De kommunicerade på visselspråket, ”silbo”, som lever kvar än idag. Det bevisar vår busschaufför Juan-Carlos genom att visslande hälsa oss välkomna.

Europas renaste luft
La Gomera är med sina 378 kvadratkilometer den näst minsta Kanarieön, efter El Hierro. Icke desto mindre består den av 32 stora raviner och en natur som skiftar från torrt, till frodigt, från vinterrasser, till bananplantager. Varje ravin har sin egen typiska växtlighet. På vår vandring får vi framför allt uppleva lagerträd, här finns 13 olika arter, som ser ut att nå ända till himlen, ljung höga som träd och ormbunkar som är över två meter höga. Och Niclas berättar om en och en halv meter höga maskrosor.
—Och här finns mossa och lava som inte existerar någon annanstans, säger han. Tack vare att La Gomera har Europas renaste luft.

Nationalparken Garajonay täcker en stor del av öns inre. Högsta punkten ligger på nära 1 500 meter över havet och även om vi på vår vandring bara når upp till tusen meter är utsikten obeskrivlig. Både över ön som breder ut sig likt ett sagolandskap, och ända bort till Teides snöklädda topp – vulkanen på Tenerife och Spaniens högsta berg.

Ännu oexploaterat
Vägnätet på La Gomera byggdes i slutet av 1930-talet, men stigarna som vi vandrar är grottfolkets leder och över tusen år gamla. Den första turisten kom 1978. Nu för tiden besöks ön av cirka tusen personer varje dag – turister som söker något annat än sol och bad. Som tar båten från Tenerife för att njuta av naturen för en dag, eller kanske stanna över natten på något av de små hotellen eller stugorna som finns att hyra längs med vandringslederna. Det finns till och med en golfbana. Men La Gomera är allt annat än exploaterat. Flygplatsen är för liten för att ta emot charterplan. Förhoppningsvis får det så förbli.

Världsarv
När vi kliver av bussen för att starta vår vandring berättar Niclas att vi har tur – oftast ligger molnen så lågt att de täcker stora delar av ön. Men idag är det klart.
Vem som helst med normal kondis kan vandra på La Gomera. Vår grupp är en blandning av äldre och yngre och alla väljer själv sin egen takt. Vi går på en lång rad. Var och en försjunkna i sina tankar, upptagna av omgivningen, grönskan och fågelsången. Det svåraste är att inte snubbla eftersom blicken hellre söker sig till allt det vi passerar, snarare än till de förrädiska rötterna och gamla trappstegen på marken.

Bakom namnet Garajonay finns en vacker men sorglig sägen om kärleksparet Gara och Jonay. Likt Romeo och Julia fick de varandra först i döden. Föräldrarna tolkade Teides utbrott som gudarnas sätt att säga nej till förlovningen och bröt den.
Nationalparken blev förklarad världsarv av UNESCO 1986.

Tolv miljoner gammal urskog
Vi startar på 800 meters höjd. Den första timmen går vi uppåt. Sedan blir terrängen lättare. Innan det så småningom dukas upp för lunch inne i skogen – nybakade baguetter, ost, korv, oliver, grönsaker, vin och choklad. Vatten hämtar vi själva från den naturliga källan.
—Urskogen är nästan tolv miljoner gammal, berättar Niclas medan han förser hungriga vandrare med chorizo. Trots att vulkanen hade sitt senaste utbrott för två miljoner år sedan finns nästan ingen fauna på ön. Förutom fåglarna, endast de djur människorna tagit med sig.

”Columbi ägg”
Vår vandring är totalt sju och en halv kilometer lång. Sista biten är svettig, tack och lov slipper vi strålande solsken, träden låter precis rätt mängd ljus strila igenom grönskan.
På vägen tillbaka gör bussen ett stopp vid klippan som kallas ”Columbi ägg”.
—Columbus stannade på La Gomera på tre av sina fyra resor till Amerika, säger Niclas. Han provianterade och hann enligt ryktet även med en semesterromans på ön.
På brunnen i San Sebastián står ingraverat: ”Med detta vatten välsignades Amerika”.

Turism, vin och bananer
På La Gomera har som mest bott 30 000 invånare. Många har dock emigrerat till Tenerife och Venezuela, som i folkmun kallas för den åttonde Kanarieön. Förutom turismen försörjer sig befolkningen på vin och bananer.
Innan vi tar båten tillbaka till Los Cristianos får vi tid att promenera runt en stund i San Sebastián. Det är fortfarande siesta, men det är svårt att föreställa sig att samhället ens i rusningstid ska förvandlas till en stressig huvudstad. På torget sitter männen och spelar kort medan vi turister tar oss en öl i skuggan och njuter av att för en dag ha fått andas Europas friskaste luft.

Läs mer om Tenerife Hikers på http://www.tenerifehikers.com. På http://www.islarural.com finns en lista över stugor att hyra på La Gomera.