Den som vill få en fast anställning inom offentlig sektor i Spanien bör vara beredd att lägga ner både mycket tid och energi. Oavsett om den sökande siktar på att bli polis, brandman, åklagare eller läkare är det en lång process som ställer stora krav på disciplin. Det räcker nämligen inte med en universitetsutbildning i ämnet. Varje yrkesgrupp har sina specifika kriterier, men gemensamt för nästan alla är att de sökande behöver genomföra så kallade “oposiciones” – inträdesprov som ofta kräver minst ett år av förberedelser.

Ett godkänt resultat på inträdesprovet är ingen garanti för anställning. Bara de som gör bäst ifrån sig erbjuds ett jobb direkt. De övriga hamnar på en väntelista som är baserad på provresultaten. Om de har tur blir de inringda som vikarier medan de väntar på att någon av de fasta tjänsterna blir lediga. Det är en väntan som kan ta år. Att så många väljer att genomföra provet beror på att belöningen är mödan värd. Den som tar sig hela vägen erbjuds nämligen en garanterad anställning i statens tjänst för resten av sitt liv.

En livslång anställning lockar många och det är hög konkurrens om de statliga jobben.
– Vi var 600 personer som konkurrerade om 40 jobb.
Det berättar 25-åriga María Saco Goday, en av de som nyligen erbjudits jobb som högstadielärare. María är sedan tidigare utbildad bildlärare. Utöver det tog det henne två år att studera för att förbereda sig inför inträdesprovet. Hon valde att ansöka om en statlig tjänst eftersom arbetsförhållandena är tryggare för den som jobbar i offentlig sektor.

Inträdesprovet är olika utformat beroende på vilken yrkeskategori det gäller och i vilken autonom region det utförs. Det består oftast av en teoretisk del och i vissa fall ingår även arbetsprover och fysiska tester. Varje år listar de olika autonoma regionerna de yrkesplatser som är öppna för ansökan i respektive region.

Kriterierna ser olika ut för de olika regionerna.
– Om man vill flytta till en annan region måste man göra om inträdesprovet. Så det gäller att veta var man vill bo, skrattar María.

Trots att de sökande kan påverka i vilken region de skriver provet kan de ändå inte vara säkra på var i regionen de kommer att bli anställda. Den som kommer så långt att de klarar inträdesprovet och står sig i konkurrensen kan bli erbjuden en tjänst var som helst i regionen. Tackar de då nej så hamnar de återigen på väntelistan och måste vänta på att nästa lediga plats dyker upp.
– Du kan ha otur och hamna i en oansenlig avkrok. Har du väl tackat ja till en plats så måste du jobba där i minst två år innan du kan ansöka om att bli förflyttad till en annan ort. Jag hade tur som hamnade där jag ville direkt.

Tur är ett begrepp som María återkommer till flera gånger.
– Självklart gäller det att studera hårt och förbereda sig, men det är ingen garanti för att få en plats. Jag skulle säga att hela systemet till stor del är grundat på tur. Du ska läsa in ett stort antal ämnen och bara några av dem avhandlas på provet. Har du tur så kommer de ämnen du har pluggat mest på.

Ekonomi är ytterligare en faktor som spelar in. Att kunna avlägga ett år eller mer åt obetalda studier är inte alla förunnat.
– Jag hade tur som kunde bo hos mina föräldrar medan jag pluggade inför inträdesprovet. På så sätt kunde jag fokusera helt på studierna. Jag känner till flera som var tvungna att jobba och plugga samtidigt för att få det att gå runt.

Överlag förhåller sig María skeptisk till hur systemet är utformat.
– Jag är så klart otroligt glad över mitt nya jobb, men vägen hit har varit lång och kämpig.