Belägringen av Málaga inleddes av kung Ferdinand II av Aragonien, och varade i fyra långa månader. Kuststaden, som var underlydande Nasrid-ätten, försvarades tappert av femton tusen muslimska soldater som mötte en kristen armé bestående av tjugo tusen ryttare, femtio tusen infanterister och åtta tusen understödssoldater. Den kastilianska armén valde taktiken att öppna en bräsch i muren till fästningen Gibralfaro för att tränga in i staden från den punkten. De muslimska soldaterna genomförde dock en nattlig motattack, vilket resulterade i stora förluster för den kastilianska armén.

Denna motgång avskräckte de kristna soldaterna och kung Ferdinand bad sin hustru Isabella att komma till lägret för att uppmuntra trupperna. Besöket var nära att kosta henne livet på grund av ett attentat som utfördes av en muslimsk man vid namn Ibrahim el Guerbi, som fått sitt efternamn av att han härstammade från den tunisiska ön Djerba. Historikern Manuel Lafuente beskrev hans fysiska utseende som en äldre man med "grått och ovårdat skägg, kinder rynkade av djupa veck och en utmattad kropp". Han hade bott länge i Guadix, en av de starkaste fästena i kungariket Granada, som skulle falla i kristna händer två år efter Málagas erövring. I Guadix hade el Guerbi blivit ryktbar som en närmast helgonliknande figur på grund av sin förmåga att förutsäga framtiden. Hans varningar och råd togs på djupaste allvar av den muslimska befolkningen.

I en av sina visioner påstod han sig ha fått en uppenbarelse från självaste Allah, som avslöjade hur man skulle befria staden Málaga från de kristnas belägring. Genom sina övertygande ord och sin entusiasm lyckades han rekrytera en grupp på fyra hundra soldater som skulle följa honom till Málaga.

När de kom till staden uppstod en strid mellan el Guerbis anhängare och den kristna armén. Mitt under slaget valde el Guerbi att dra sig tillbaka för att be, vilket ledde till att han greps och förhördes av en av de mest beryktade ledarna för de katolska monarkernas armé, Diego Ponce de León. El Guerbi berättade om sin förmåga att spå framtiden och bad om att få audiens hos det katolska kungaparet för att informera dem om när erövringen av staden skulle äga rum.

Medan han väntade på att bli mottagen fördes el Guerbi till ett närbeläget tält där don adelsmannen Álvaro de Portugal och drottningens främsta hovdam, Beatriz de Bobadilla, spelade dam. Den exalterade muslimen, som inte förstod kastilianska och såg parets dyrbara kläder, trodde att han stod inför själva kungaparet och gick omedelbart till attack med en dolk som han hade gömt i sina kläder. Han kastade sig först över don Álvaro och trodde att han hade dödat honom, sedan försökte han mörda Beatriz. Inför hennes skrik kom snabbt flera andra ur hovet till undsättning och lyckades övermanna muslimen. Han fördes resolut ut ur tältet och dödades med ett knivhugg. På så sätt avstyrdes attentatsförsöket mot de katolska monarkerna, som om det hade lyckats skulle ha förändrat historiens gång.

Beatriz de Bobadilla klarade sig undan med endast lätta skador och kompenserades av drottning Isabella med ett hus i Sevilla samt trettio slavinnor från Málaga. Don Álvaro fick som kompensation palatsen Alcázares samt Atarazanas i Sevilla.

Ibrahim el Guerbis kropp sköts ut ur staden med en kanon, men samlades omedelbart upp och begravdes under stor vördnad av hans anhängare. Som hämnd dödade några av dem en kristen fånge, band fast honom på en åsna och skickade honom till kungens läger.

Efter denna händelse upprättade de katolska monarkerna en personlig livvakt bestående av tvåhundra riddare, för att ingen skulle kunna komma nära dem med vapen. På samma sätt fastställdes att ingen muslimsk person skulle få komma in i kungens läger utan att vara korrekt identifierad.

Denna episod dokumenterades noggrant av ett flertal samtida krönikörer. Utöver dokumentära källor finns det två konstverk som skildrar händelsen. Det första är en relieffigur på de nedre körstolarna i katedralen i Toledo. Verket ingår i en större samling av 54 scener som skildrar erövringen av de viktigaste fästena i kungariket Granada.

Det andra är en målning med titeln "Episodio de la Guerra de Málaga" (1850), av Rafael Tegeo Díaz, hovmålare för Ferdinand VII och Isabella II. Tavlan visar el Guerbi i förgrunden vid tiden för hans gripande, efter att han attackerat don Álvaro de Portugal, som ligger nedanför i tältet. Målningen visades för första gången på Världsutställningen i Paris 1855 och kan numera beskådas i Kungliga slottet i Madrid.

Nära Picassomuseet i Málaga finns för övrigt en gränd uppkallad efter Beatriz de Bobadilla. Den fick sitt namn 1887, exakt 400 år efter dramat i Málaga.