–Ursäkta, var finns ströbrödet
–Ströbrödet? Här borta, kom så ska jag visa.

Jag står och väljer bland pastapaketen när jag hör konversationen. Tittar upp och möter en rödhårig kvinnas blick och kan inte låta bli att le mot henne i ett slags samförstånd. Hon vet säkert inte varför jag ler, en främling, men det är situationen som gör mig full i skratt. Ingenting i mataffären hittar man genom att tänka logiskt och är man ny måste man fråga sig fram i den lilla affären. Matvarorna kan finnas precis var som helst. I det här fallet återfinns ströbrödet bredvid soppkonserverna.

Jag läste en gång en artikel i Dagens Nyheter om hur mataffärerna får oss att köpa mer än vi tänkt genom sin placering av varorna. ”Matbutikernas hemliga knep – så får de dig att handla mer” (3/7 2021). Sådant här är intressant, tycker jag. Var sakerna i butiken bör stå för att kunderna ska handla mer.

Grönsaker till exempel, dem ska man placera nära ingången, de ger ett lockande och fräscht intryck, till skillnad från brödet som i slutet av dagen kan avskräcka kunderna ifall det ser utplockat ut på brödhyllorna.

Färskvaror som kött har blivit allt vanligare att det placeras i början av inköpsrundan, därefter kommer smaksättare, som kryddor och såser, i anslutning till detta.

Mjölk hamnar ofta längst in i butiken eftersom det är sådant som de flesta behöver köpa. Då lockas kunderna in och går hela varvet runt butiken, och plockar troligtvis med sig andra varor som man ser på vägen. Det är det de vill, butikerna. Få oss att spontanshoppa.

Nära kassorna finns frysvarorna. Det är praktiskt. Om kunden skulle ta den frysta maten först skulle hen skynda runt i affären med kundvagnen för att maten inte ska hinna tina. När den finns i slutet av rundan kan man gå i affären utan brådska, och plockar på sig mer än man hade tänkt.

Smart, eller hur?

Så här säger Per Thörnblad på Affärsbyggarna i DN-artikeln:
”Idealet är ett varv där kunden går runt hela butiken och aktivt slipper leta efter produkter, det ska inte bli som en labyrint. Layouten ska vara öppen och lätt att navigera i. Och den ska även kunna ge kunden impulser, om man går till butiken för att få inspiration, till exempel till kvällens middag.”

Åh, det stycket är bra! Man märker ju att det är en svensk som påstår det här! En svensk som jobbar i Sverige. Hade en spansk butiksinnehavare kunnat säga samma sak?

Känn på orden: ”inbjudande varv... Slipper aktivt leta efter produkter... Inte som en labyrint... Impulser till kvällens middag....” I Spanien?

Nu tycker jag att många matbutiker här har bättrat sig. Det har blivit lättare att hitta både på Mercadona och Día. Eller så är det jag som till slut har lärt mig att sockret hittas bredvid yoghurten, äggen bredvid kyldisken med fisk och riven kokos till chokladbollarna under godishyllorna.

Den största förvirringen sker i småbutikerna. Som i butiken jag nämnde i början av texten, med kvinnan som inte hittade ströbrödet utan hjälp. Just den butiken är byns enda, så kunder saknas inte oavsett hur det ser ut i den. Här är det ingen som har studerat hur varor ska ställas ut för att kunderna ska handla mer än de har tänkt. Eller så är det ett taktiskt drag. När man går varv efter varv och letar efter ägg till ungarnas pannkakslunch ramlar man över andra grejer som kan vara bra att ha. I den här bybutiken finns ingen logisk ordning överhuvudtaget.

När man kommer in står en chipshylla direkt till vänster, och bredvid den finns rakblad och rakskum. På andra sidan om chipsen och rakbladen finns läsk och öl blandat med presentförpackningar med parfym och skönhetskrämer.

Man går runt där och letar efter ägg, som måste införskaffas snabbt innan barnen ska hämtas i skolan. I jakten på de gömda äggen ramlar man över en flaska rengöringsmedel mot svartmögel och lägger den i korgen, frestas av en stor låda vattenmeloner som står mitt på golvet framför bröd- och grönsaksdisken och plockar med sig en burk tomate frito som står bredvid chokladkexen.

Men äggen, äggen, var sjutton är äggen? Efter tre varv förbi butikens alla hyllor i jakt på äggen börjar man nagelfara varenda butiksvara. Hur är detta möjligt? Var tusan gömmer sig äggen? Säljer butiken inte ägg? Pasta... Aluminiumfolie, kyldisk med skinka... Hårborstar, mörk choklad... Ja, mörk choklad, bäst att passa på nu när de har den där goda sorten... Och muffins, står de här vid pulversopporna?

Till slut blir man desperat. Far runt som en tok i jakt på de förbaskade äggen, svär åt butiken, byn, Spanien och resten av världen för att det är så svårt att hitta en äggkartong i en vanlig mataffär utan logik bland hyllorna.

Till slut kryper man till korset.
–Jo ursäkta... Vet du var äggen finns?
–Javisst! Där i första hyllraden.
– Var då? Jag har ju letat där!
Kassörskan pekar envist. Jag går riktigt nära hyllan för att inte missa något. Nej, jag ser faktiskt inte några ägg. Jo, till slut.

Vem hade kunnat lista ut att äggkartongerna står närmast golvet, omgivna av barnmat?

Per Thörnblad i DN-artikeln igen:
–Rätt varugrupper på rätt plats påverkar butikens lönsamhet. I de flesta fall är det ingen slump att saker står där de står.

Mmm... Eller hur. Fast i Spanien är det nog ofta slumpen som avgör.