Det är samma visa varje gång. Min semester är villkorad till att jag först och främst hittar någon som kan ta hand om mina djur. Katten Picasso och hunden Pipo. Det löser sig alltid, men är i ärlighetens namn en stressfaktor omöjlig att ignorera och som lite grand förstör känslan av reslust och frihet. För man vet aldrig säkert hur det ska sluta.

En del, framför allt hundägare, väljer ju att ta med sig hunden när de reser bort. Om jag skulle ha skaffat en liten hund, hade det varit just av den anledningen. För att den skulle kunna få plats i väskan och kunna följa med oss lite enklare och billigare på våra resor till Sverige. Men jag ville inte ha en minihund av andra skäl och det blev en vovve på lagoma 15 kilo. Dessutom, när man väl är på plats, begränsar ju en hund ändå möjligheterna att resa fritt.

Vi brukar förflytta oss en del och bor både hemma hos min syster som har en allergisk dotter, annan familj och några dagar i vänners bostadsrättsföreningars gästlägenheter. Skulle vi resa med hund, hade vi tvingats hyra eget boende och nej, det känns mest besvärligt. Jag tror inte heller hundar uppskattar resandet, så det känns inte värt det.

Jag har haft min katt Picasso i snart 16 år och hund skaffade vi för första gången för drygt fyra år sedan. Facebook, både det egna privata nätverket och olika grupper för svenskar på Costa del sol, har räddat mig flera gånger. Det finns många människor som längtar efter husdjur, men som inte vill ha ett eget av just ovan anledning. Det gäller bara att finna dem och att man klickar. För att lämna bort ett husdjur är ju inte som att låna ut en pryl! Jag har hittills haft en väldig tur och har faktiskt lärt känna flera nya bekanta tack vare mina djur. Så annons på Facebook är ett hett tips!

Ett annat tips är ett utbyte. När man har både hund, katt - och en bostad på Costa del Sol - har jag upptäckt att en bra väg är att erbjuda gratis semesterboende mot att gästerna tar hand om djuren. Så gör vi denna julen och så gjorde vi i somras. På så vis kan båda djuren stanna i sin trygga hemmiljö samtidigt som jag slipper betala för dyra djurpensionat.

Jag är inte emot pensionat. Så länge det är en trygg, bra plats som jag fått rekommenderad eller har erfarenhet av, är det ju en bra lösning. Problemet är just att det kan bli väldigt dyrt och ett än större problem för mig har varit att de jag känner till är uppbokade extremt långt i förväg. Jag gör mina semesterplaner i hyfsat god tid, men de välrenommerade pensionaten är fullbokade många månader i förväg.

Jag lämnade min förra hund Zingo en gång på JSM Dog Center i Monda. Det var fantastiskt och kändes så bra. Det märktes verkligen att han tyckte det var kul att vara där! Men det var 2021 och många undvek att resa. Efter det har jag tyvärr inte lyckats få en plats där vare sig till Zingo eller Pipo. Ett annat pensionat jag blivit rekommenderad är La Huella Azul i Cártama. Men när jag i november kontrollerade tillgängligheten över jul, hade de redan fullt. Det finns flera portaler för privata hund- och kattvakter på nätet, såsom rover.com, petbacker.es, gudog.com och holidog.com, men jag känner mig inte helt bekväm att lämna bort djuren till någon helt okänd.

Under åren vi bodde i radhus, kunde jag lämna katten hemma och så fick han mat och kärlek av grannen som själv hade flera katter. Picasso kunde gå in och ut som han behagade och det var guld värt. Nu när vi bor i lägenhet, med andra grannar och katten dessutom är äldre och får medicin mot högt blodtryck krävs det mer planering.

När jag tidigt i höstas lade ut en ”annons” på min Facebook och erbjöd boende med stor terrass till svenska bekanta som önskade fly vintermörkret och äta sin jullunch i solen, fick jag flera intressenter. En rolig sidoeffekt var att jag kommit i kontakt med gamla bekanta som jag inte snackat med på många år! Bland annat killen jag var kär i när jag var 10!

Problemet visade sig vara att ingen kunde stanna i två hela veckor och det tog ända långt in i november tills allt föll på plats. Efter en hel del pusslande. De första tio dagarna kommer en familj med två barn och bor hemma hos oss. Sedan måste de åka hem till sin egen katt i Malmö! Pipo lämnas två dagar över nyår till en svensk hunddagmamma i Benalmádena som jag nyligen fått rekommenderad och hämtas sedan av en annan svensk familj som passade honom i oktober och gärna ville hänga med honom några dagar. Picasso blir hämtad av en annan väninna.

Jag har en kompis i Málaga som har ställt upp flera gånger och varit hundvakt, både hemma hos henne och hos mig. Sommartid kunde jag locka henne från storstan med poolen och trädgården. Problemet är att hon reser mycket mer än jag, så det är svårt att pricka in att hon är hemma. Hon har å andra sidan umgåtts med sina vänner med min hund och de har i efterhand erbjudit sig att ta hand om honom när det behövs.

Tacksam är jag över alla dessa personer som engagerar sig. Och över att ha husdjur som rent socialt är väldigt lätta att ha att göra med. Katten bryr sig inte så himla mycket, även om han är ovanligt social för att vara katt. Och Pipo är lycklig bara någon kliar honom på magen och det brukar tillfälliga hundvakter vara mycket bättre på än jag! Jag har dock märkt att det bästa är - förutom när folk kommer och bor hos oss - att placera ut dem hos olika personer. Folk är ju oftast hund- eller kattmänniskor. Få är både och!

Jag lider alltid onödigt mycket både inför mina resor och under tiden jag är borta. Men hittills har det alltid gått bra och djuren verkar inte ta någon skada, tvärtom! En ganska stor del av stressen är att lämna hemmet i ett skick värdigt semesterfirare. Det positiva är att jag ett par gånger per år tvingas göra en genomgång av skåp, lådor, kylskåp, etc, sådant man annars bara gör när man flyttar.

Idag flyger vi norrut och jag önskar alla både tvåbenta och fyrbenta vänner en riktigt fröjdefull jul!