I tidningen El País beskrivs hur regeringen planerar en återhämtning i två faser; till sommaren samt årsslutet. Arbetsmarknadsministern Yolanda Díaz förutser en återgång inom de produktiva sektorerna under de närmaste månaderna, men för de värst drabbade kommer svårigheterna fortgå ända till slutet av 2020. Avgörande för samtliga verksamheter, inkluderat nöjesindustrin och turismen, är tre fundamentala villkor för att garantera säkerheten; avståndet mellan människor, max antal personer i lokalen samt hygienåtgärder.

Enligt Díaz är de stödprogram som redan aktiverats för turistsektorn samt särskilda krislån för företag (ICO), till ett totalt värde av 40 miljarder euro, tillräckligt just nu. Men hon tror att det behövs fler åtgärder på sikt, beroende på hur länge den sanitära krisen fortgår och när olika verksamheter kan starta igen.

Díaz försäkrar också att arbetsförmedlingen jobbar rekordsnabbt, sju dagar i veckan för att hantera alla ansökningar om arbetslöshetsersättning. Enligt El País har myndigheten fyrdubblat hastigheten för att hantera den lavin av ansökningar som kommit in. Över 90 procent godkänns och de kommer utbetalas en vecka tidigare än vanligt.

Jämfört med andra EU-länder beräknas krisen slå hårdare mot Spanien, dels på grund av att den produktiva sektorn är mer splittrad – den består till stor del av små företag – dels på grund av att den inte är solid och därmed sämre rustad för storm.
– Vår ekonomi göds i hög grad av globaliseringen, säger Fernando Fernández, lärare på IE Business School, till El País. Och det är vad som kommer fälla oss.

Den produktiva strukturen i Spanien är baserad på tjänster, snarare än industri. Och medan fabriker kan återhämta förlorade intäkter längre fram, kan förlorad konsumtion inom tjänstesektorn inte tas igen på samma sätt.
Med en minskad efterfrågan måste företagen anpassa personalstyrkan för att undvika konkurs. Det drabbar i sin tur hushållens konsumtion. 
– Både offentliga och privata investeringar kommer minska, det är vad som brukar ske i en osäker situation, säger Francisco Vidal, ekonomichef på Intermoney.

Spaniens höga statsskuld och offentliga underskott gör också att regeringen inte har samma kapacitet att vidta åtgärder, som länder i norra Europa. Medan den spanska statskassan har gått in med 100 miljarder euro i garantier, har Tyskland utlovat obegränsade garantier. I Storbritannien finansierar den engelska centralbanken direkt den engelska statskassan under en tid. I Italien har man garanterat nästan halva BNP.

Spanien har valt att gå en försiktigare väg. Ett exempel på det är hur skattemyndigheten sköt upp den kvartalsvisa momsinbetalningen med en månad för företagare. Åtgärden godkändes dagen innan pengarna normalt dras via autogiro och fyra dagar innan sista betalningsdatum.

Analytiker talar om ett ekonomiskt fall på nära tio procent i år. Även om livet återgår till det normala efter karantänen skulle BNP sjunka med minst sju procent, på grund av åtta veckors utegångsförbud. Allt pekar på att den ekonomiska nedgången kommer bli större än så.

Under förra lågkonjunkturen registrerades en nedgång på 9,5 procent mellan 2008 och 2013. Nu handlar det om en kollaps på ett och samma år. De förlorade inkomsterna för den offentliga förvaltningen överstiger 40 miljarder euro. Bidragskostnaderna kan komma att öka med 20 miljarder euro jämfört och sjukvårdskostnaderna med nära tio miljarder euro.

Med cirka 30 miljarder i underskott sedan tidigare, växer hålet i statskassan till cirka 100 miljarder euro. Spanien går från att utfärda 200 miljarder till 300 miljarder årligen. Dock kommer Europeiska Centralbanken köpa ungefär en tredjedel av detta belopp. Och spanska centralbanken skulle kunna ta ungefär 50 miljarder.

Problemet är att Europa har delat upp hjälpmekanismerna. Stödfonden ESM rör bara två procent av BNP. Det vill säga, Spanien skulle kunna ta ut 25 miljarder euro. Och eventuellt ytterligare från den nya europeiska arbetslöshetsfonden. Men det återstår att finansiera ytterligare 100 miljarder euro.

Den europeiska centralbanken måste fördubbla sina insatser. Och kanske ser de sig tvungna att köpa en större andel av skulden från Italien och Spanien, jämfört med andra länder.

Tack vare centralbanken ser de flesta experter inte några allvarliga problem under 2020. 
– Först i slutet av året ser vi om den spanska ekonomin, med problemen inom turismen, är kapabel att återhämta sig, säger Raymond Torres, konjunkturchef på tankesmedjan Funcas. Det är då som investerarna kan börja fundera på hur Italien och Spanien ska nå tillväxt med extremt hög arbetslöshet, enorma skulder och en tärd statskassa. Risken är stor att marknaderna gör skillnad mellan länder när det kommer till att låna ut. Och problemen kan öka om Europa inte lyckas visa upp en enda front.

På torsdagens möte i EU-parlamentet försvarade både EU-kommissionens ordförande Ursula Von der Leyen och centralbankschefen Christine Lagarde, Sánchez linje. Han vill se en kraftfull europeisk återuppbyggnadsfond för att få igång tillväxten i de värsta drabbade länderna. Den stora polemiken handlar nu om hur stor procentsats som ska bestå av bidrag och hur stor andel som ska vara lån. På ena kanten står länder som Spanien, Frankrike och Italien som förespråkar bidrag för hela slanten, så att de värst drabbade länderna inte försvagas ytterligare av ökade statsskulder. På den andra kanten står Holland, Österrike, Sverige och Danmark, som vill att det helt och hållet ska vara lån.