För att förstå varför Sverige valde att säga upp avtalet måste vi gå tillbaka till 2009. Efter finanskrisen försökte Portugal med generösa skattefördelar locka utflyttade förmögna portugiser tillbaka. I likhet med hela Sydeuropa stod Portugal inför en lång period med statsfinansiellt stålbad, låg tillväxt och hög arbetslöshet. Behovet av utländska investeringar var stort och Portugal tvingades konkurrera med andra stater om samma pengar.

I samband med detta etablerades ett mycket förmånligt skattesystem för personer som uppfyllde kraven enligt ” non-habitual residents” (NHR). Systemet kan liknas med den spanska varianten ”Beckham Law”, men var mycket mer omfattande. En effekt av detta var att svenska tjänstepensioner blev skattebefriade, då dessa enligt skatteavtalet var undantagna för beskattning i källstaten (i detta fall Sverige).

Den dubbla ”ickebeskattningen” av svenska tjänstepensioner var en sidoeffekt som plötsligt gjorde det attraktivt för Svenssons att flytta till Portugal. Många av de som utnyttjade detta var dock i verkligheten bosatta i Spanien. Då Portugal vägrat ingå ett nytt avtal i syfte att undgå dubbel ickebeskattning valde Sverige till slut att säga upp avtalet.

Källstaternas fokus på ”dubbel ickebeskattning” har ökat betydligt senaste åren. Detta kommer högst sannolikt medföra att fler länder kommer säga upp skatteavtal som leder till ”dubbel ickebeskattning”. Dessa kommer att ersättas med avtal som påminner mycket om dagens avtal mellan Sverige och Spanien.

Oavsett om man väljer SINK eller beskattning enligt inkomstskattelagen har Sverige säkerställt att ”dubbel ickebeskattning” inte inträffar. Detta genom att det tillämpas en annan metod för att undgå dubbelbeskattning. Denna metod kallas ”omvänd kredit” och innebär att Sverige som källstat inte släpper skatteanspråket och att svensk skatt återbetalas först när den spanska skatten betalats.

Trycket ökar ständigt på stater som erbjuder en förmånlig skattemodell. Detta gäller särskilt om resultatet blir dubbel ickebeskattning. Det ökade trycket kommer sannolikt leda till att färre länder erbjuder skatterabatter. Om Portugal ger efter för trycket och stryper undantagen, kommer detta leda till dubbelbeskattning utan rätt till avräkning mellan Sverige och Portugal. Detta då det nu saknas ett gällande skatteavtal mellan länderna. Således är den rådande situationen oöversiktlig och kan snabbt förvärras, om Portugal väljer att beskatta.

Vilken effekt får detta för svenskar som har bosatt sig i Portugal? Och kan vi förvänta oss att många väljer att flytta till Spanien? Svaren på dessa frågor är givna. Osäkerheten kommer högst sannolikt leda till en exodus från Portugal.
Nu när Sverige sagt upp skatteavtalet på grund av Portugals vägran att förhindra ”dubbel ickebeskattning”, kommer det ta tid innan ett nytt avtal är på plats. I det nya avtalet kommer Sverige inte släppa skatteanspråken, så länge Portugal inte ger garantier för att förhindra ”dubbel ickebeskattning”.

Att flytta till ett land som saknar skatteavtal med det land där man får sina inkomster från är att likna vid extremsport. Osäkerheten är total och det slutliga skatteutfallet kan bli hur som helst.

Skatteavtalet mellan Spanien och Sverige är å sin sida i många bemärkelser unikt och skiljer sig från andra svenska skatteavtal. Det saknar exempelvis någon regelstyrd princip för fastställande av hemvist, i den händelse att båda ländernas interna lagstiftning finner att det föreligger dubbel hemvist. Fenomenet inträffar oftast när en person har skatterättslig hemvist i Spanien på grund av vistelsetid (mer än 182 dagar per år) och samtidigt har omständigheter i Sverige som leder till väsentlig anknytning, (exempelvis inflytande över näringsverksamhet, fastighet med mera). I dessa fall saknas det en tydlig princip för fastställande av hemvist. Denna måste därför fastställas genom överenskommelse mellan staterna de första tre åren efter utflyttningen (artikel 4.3). Det finns dock inget krav på att staterna ska nå en överenskommelse. Detta har lett till problem för många och därför är det viktigt att tydligt definiera sin skattesituation innan man flyttar.

För de flesta är det fullt möjligt att undvika problemen, bara man organiserar sig. Personer som avvecklar svenska bolag genom ”vilande bolag-upplägg” beskattas utdelningar med 15 procent vid utbetalning i Sverige och som inkomst av kapital med avräkning av svensk skatt i Spanien. Jämfört med en person som är bosatt i Sverige behöver man inte vänta i fem år och beskattningen i Spanien blir i de flesta fall lägre.

Förmögenhetsskatten i Spanien är för många en källa till osäkerhet. Förutom ett betydande grundavdrag finns det däremot ett flertal tillgångar som är undantagna av förmögenhetsskatt i Spanien. Exempel på detta är försäkringar som av spansk lagstiftning fyller kraven för pensionsförsäkringar, ett annat är arbetande kapital i företag, under förutsättning att vissa krav uppfylls.

I övrigt är skattesituationen mellan Sverige och Spanien översiktlig och okomplicerad. För de flesta som flyttar blir det lite lägre skatt, mer dagsljus och mindre snöslask. Det pågår för övrigt diskussioner om en förenkling av reglerna om fastställande av hemvist. Det är dock osannolikt att vi ser betydande förändringar i skatteavtalet mellan Sverige och Spanien.

Ruben Larsen
ruben@hagakapital.com