Det senare förespråkas inte minst av en av landets mäktigaste finansmän, ordföranden för storbanken Santander, Emilio Botín. Han vill inte se varken någon successionsdebatt eller tidigarelagt val. Vem hade trott att en av de främsta symbolerna för kapitalismen i Spanien skulle kasta grus i Partido Populars maskineri?

I flera månaders tid har det spekulerats kring huruvida Zapatero kommer att ställa upp för en tredje mandatperiod nästa år. Socialistpartiets opinionssiffror är rekordlåga och få tror i dagsläget att PSOE-ledaren tänker sitta kvar. Bristen på ett konkret svar och regelbundna kryptiska uttalanden har intensifierat spekulationerna, inte minst hos massmedia. Det blev inte bättre när Zapatero själv sade att han fattat ett beslut, men att bara hans fru och en partikollega vet vilket.

Nu menar alltså Botín och många andra företagsledare att vad Spanien behöver mest i dagsläget är stabilitet och hängivenhet åt de nödvändiga strukturreformerna. Möjligheten att det skulle kallas till nyval skingrades i grunden redan i höstas när PSOE vann stöd från PNV och Coalición Canaria. Även om vad som helst kan hända pekar det mesta på att Zapatero inte kommer att avslöja om han ställer upp igen förrän efter kommunvalet 22 maj.

Det är oundvikligt att många nu sneglar på vem som skulle kunna vara den eventuella efterträdaren som socialistledare. Storfavorit är vice regeringschefen Alfredo Pérez Rubacaba, som visserligen låtsas som om det regnar men som inte är lika kategorisk längre när han avfärdar möjligheten. På behörigt avstånd från Rubalcába står främst talmannen i parlamentet José Bono och försvarsministern Carme Chacón.

Oavsett vem som styr PSOE-skutan inför parlamentsvalet nästa år ska det till något av ett mirakel för att de ska undvika att Partido Popular tar makten. De senaste opinionsundersökningarna pekar på en jordskredsseger för de konservativa, som vill att kommunvalet i maj ska fungera som en värdemätare. Det är dock ingen tvekan om att PP:s nyvaknande mer är grundat på ett brett missnöje med regeringen, än på egna meriter. Det styrks inte minst av det faktum att PP-ledaren Mariano Rajoy ännu inte lyckats uppnå bättre betyg i opinionsundersökningarna än Zapateros i sig mycket låga värdering.

En del menar att Zapatero borde avgå redan nu, om han inte tänker ställa upp för omval. Andra anser att det är hans skyldighet att försvara regeringens politik genom att undergå en ny prövning. Frågan är dock om det hälsosammaste för Spanien inte vore att han helt enkelt förkunnade redan idag att han inte ställer upp själv i valet nästa år, utan inriktar sig till fullo det resterande året åt de enorma utmaningar som Spanien står inför. Genom att sätta punkt för spekulationerna och avväpna sina hårdaste kritiker skulle Zapatero kunna uppnå en arbetsro som han inte haft på många år.

Tycka vad man vill om socialistledaren, men någon avundsvärd roll har han inte. Även om han av många beskylls för landets alla olyckor är det faktiskt inte Zapatero som orsakat världskrisen.