Själv höll jag precis på att sammanställa dagens nyheter för Sydkustens internetsite. Beskedet om ett flertal sprängdåd i centrala Madrid sattes omedelbart och av naturliga skäl i direkt relation till ETA och det stundande valet. När detaljerna långsamt blev kända och siffrorna på antalet döda och sårade steg blev reaktionen som en förlamning.

De lokalnyheter som normalt skulle ha publicerats på nätet blev plötsligt ovidkommande. Spanien hade just upplevt den värsta terrorattacken någonsin. Det vill inte säga lite i ett land som lidit svårt av terrorn i snart 40 år.
Senare visade det sig att ETA troligtvis inte haft något med attentaten att göra. Misstankarna riktas i skrivande stund mot en fundamentalistisk grupp med rötter i Marocko och oklar relation till Al Quaeda (eller al-Quaida, som medierna i Sverige skriver det). Hur konstigt det än kan låta är även terroristernas ursprung faktiskt ganska ovidkommande för gemene spanjor. Vare sig ETA eller Al Quaeda ligger bakom dådet har nära 200 människor mist livet och drygt 1 800 skadats. Gärningsmännens ursprung och framför allt deras påstådda motiv får polisen utröna. Folket ägnar sig åt att sörja de drabbade.

Före sorgen visade dock Madridborna en anmärkningsvärd sinnesnärvaro och hjältemodighet. Det kan skrivas oändliga berättelser om brandmän, sjukvårdare, taxichaufförer, vittnen och medpassagerare som räddat dussintals liv. Spanien har av vissa analytiker utpekats som ett särskilt känsligt mål för den internationella terrorismen. De har fel. Få nationer har en sådan djup och bitter erfarenhet av terrorismen och vet att reagera när det behövs. Detta gäller även de spanska säkerhetsstyrkorna, Visserligen kunde de inte undvika en massaker som är närmast omöjlig att gardera sig mot. I skrivande stund och mindre än tre veckor efter massakern har dock 20 personer gripits och det mesta tyder på att alla gärningsmän kommer att identifieras och ställas inför rätta.

Bombdåden i Madrid satte en oundviklig prägel på valet, tre dagar senare. Dels ställdes valkampanjen in med omedelbar verkan och dels blev valresultatet en överraskning som attentaten indirekt och i oklar utsträckning bidrog till.
Även om Partido Popular inte lär hålla med mig fanns det en mycket positiv aspekt med att valet föll bara tre dagar efter bombdåden. Det överraskande resultatet blev nämligen föremål för så stor uppmärksamhet och debatt att spanjorerna åtminstone till viss del kunde koncentrera sig på någon annat än de tv-bilder som spelats upp om och om igen. Bilder på skadade, lemlästade och döda människor som en tidig morgon som vanligt tog pendeltåget till jobbet eller skolan, men som aldrig kom fram.