Påsken är som bekant årets mest hektiska vecka på Costa del Sol. Alla de semesterfirare kommer i omgångar över drygt två månader på sommaren koncentreras då till en och samma vecka, då alla har ledigt samtidigt. Påsken innebär stor kommers för den lokala turistsektorn men är samtidigt en mardröm för oss fastbor, både när det gäller trängsel och vresiga trafikanter. I år var inget undantag.

Undertecknad valde därför denna gång att fly kusten och tillbringa hela påskveckan på den andalusiska landsbygden, mellan Rondabergen och Grazalema. Bilköer och späckade köpcenter ersattes av promenader, böcker och frukostar i morgonsolen. En mild aprilvecka i Andalusien kan faktiskt vara lika idyllisk och samtidigt vilseledande som en perfekt sommarvecka i Sverige. De tillhör inte vanligheterna! I Sverige är det vanligt med regn på sommaren och garanterat kallt och mörkt på vintern. I den andalusiska landsbygden är husen svinkalla på vintern och på sommaren är hettan olidlig och lockar inte till varken picknick eller promenader.
Men just denna aprilvecka var klimatet så idealiskt som man tillåter sig drömma om. Luften var fortfarande sval och solens strålar värmde skönt på ryggen. Frukosten intogs med glädje i solskenet. Riklig nederbörd under vintern gjorde dessutom att ängarna var vackert gröna och sköna att sitta i. På sommaren är jorden annars både torr och stickig.

Landsbygden inbjuder till avkoppling och reflektion. Detta är alltid välbehövligt, men inte minst efter den intensiva nyhetsbevakning som rått efter den fruktansvärda massakern i Madrid. I fågelsången förefaller den otäcka vardagen som overklig. Vardagen handlar inte bara om krig och terrorhot utan även om allt större stress, som för många leder till utbränning. Sedan har vi andra oroväckande aspekter som genmanipulation av livsmedel. En aktion av Greenpeace i Málagas hamn i slutet av april väckte åter uppmärksamhet kring detta mycket kontroversiella ämne.

Inte minst mot bakgrund av det senare var veckans höjdpunkt en lantlunch som lagades på idel råvaror från trakten. Två olika spenattyper (acelgas) drogs upp med egna händer ur den fuktiga jorden. På avstånd glodde ett gäng svarta grisar medan jag traskade fram i grönsakslandet. Nattens regn gjorde att spenaten knappt behövde sköljas. Den gick i pannan och frästes med färsk vitlök, jungfruolja från grannbyn Olvera och en nypa salt.
Några färska lantägg som införskaffats dagen före från en husmor med egna höns, pocherades och lades på toppen av spenaten. Över detta ströddes rikligt med hackad mandel, som skördats några månader tidigare ett stenkast därifrån. Anrättningen serverades med manchegosost och stekt lantbröd. Mums!