Prinsbröllopet har toppat nyheterna i flera månader och blev det evenemang som samlade det största antalet spanska tv-tittare någonsin. Vädret bidrog säkert till att öka tittarsiffrorna, för i ärlighetens namn var det ganska folktomt på gatorna när bröllopskortegen rullade förbi. Skvallerpressen har upplevt ett Eldorado och de första specialupplagorna av veckotidningarna fanns i kioskerna mindre än ett dygn efter vigseln. Alla hade åsikter om det mesta, från bröllopsklänningen till lunchmenyn och framför allt tv-sändningen. Många anser att bröllopet var allt för stelt och tråkigt och att tv-bevakningen var opersonlig. Kardinalen Rouco Varela hade en kanske överdriven roll när han både vigde prinsparet och sedan for i ilfart till Atochabasilikan för att även leda ceremonien där. De flesta anser att bröllopet inte kom upp i den storslagenhet som präglade prinsessan Elenas vigsel med Jaime de Marichalar, i Sevilla. Många saknade producenten Pilar Miró, som ansvarade för tv-sändningen av båda prinsessornas bröllop, men som avled för några år sedan.

Vid sidan av bröllopsbestyren har det även pågått en, visserligen blygsam men viktig, sidodebatt om monarkins framtid överhuvudtaget. Den totala bröllopsnotan på uppemot 40 miljoner euro får många att slå sig för pannan. Å andra sidan kan man säga att det endast kostat spanjorerna en euro per skalle..! Enligt en uträkningsmetod som säkert kan ifrågasättas skulle en motsvarande internationell marknadsföring av Madrid normalt ha kostat en miljard euro..!
Samtidigt som det spanska kungahuset är omåttligt populärt växer de republikanska känslorna i landet. De mest radikala monarkikritikerna menar att kungahuset kommer att försvinna före det ens blir dags för Felipe VI. Många andra väntar nu spänt på nyheten om prinsessan Letizias graviditet. Allt tyder på att hennes förstfödda blir den första i tronföljdsordningen efter sin far, oavsett om det blir en pojke eller en flicka.

Det första kungliga bröllopet i Madrid sedan 1906 överskuggade oundvikligen den överraskande nyheten om Jesús Gil y Gils död. Trots övervikt och dåligt hjärta var Gil vid sina 71 år fortfarande högst vital. Mängder av släktingar och vänner vakade de sex dagar som han låg inlagd på ett sjukhus i Madrid. Omkring 20 000 människor framförde personligen sina kondoleanser vid en ceremoni i Vicente Calderón-stadion. Dubbelt så många höll två tysta minuter före matchen mellan Atlético de Madrid och Zaragoza.
Marbellas kommunledning utlyste tre dagars sorg, där Gil varit borgmästare med egen majoritet i nära tolv år. Dessutom vakade flera lokalpoliser från kommunen vid begravningsceremonien i Madrid.

Trots allt skedde Gils bortgång relativt odramatiskt. Detta verkade omöjligt för bara två år sedan, när hela lokalpolitiken i Marbella kretsade kring hans person. I ärlighetens namn skall sägas att han nog haft ganska mycket att säga till om i Marbella även de senaste månaderna, efter att Julián Muñoz avlägsnades från posten. Den nuvarande trepartikoalitionen kom till mycket genom hans initiativ och idag är det inte bara klanen Gil Marín som blivit föräldralös!