Sedan krigsutbrottet har demonstrationerna i landet mot attacken inte bara ökat utan blivit allt mer våldsamma. I första hand är det regeringspartiet Partido Popular och dess representanter som utsatts för attacker av olika slag, inkluderat ägg- och stenkastning. En mängd valmöten och andra evenemang har saboterats av mer eller mindre våldsamma "fredsdemonstranter".

Partido Popular har utsatts för drygt 140 attacker de senaste två månaderna och håller oppositionspartierna PSOE och Izquierda Unida till stor del ansvariga för oroligheterna. Dessa har fördömt angreppen, men inte tillräckligt bestämt enligt PP.

Kravallpoliser har fått rycka ut för att skydda både personer och lokaler som angripits av demonstranter. I Barcelona gick en grupp till attack mot en av El Corte Inglés varuhus där de vandaliserade och stal. Alla våldsdåd är svåra att motivera men det är speciellt svårt att förstå vad en spansk varuhuskedja skulle bära för skuld till konflikten i Irak.

TV-scener har också visat enskilda poliser som inte sparat på krutet - eller batongen. En ung flicka som försöker ringa efter ambulans åt sin väninna blir brutalt slagen i huvudet av en nationalpolis. Samtidigt lovordar inrikespolisen Ángel Acebes poliskårens agerande. Först efter ett par dagar och på en oförberedd fråga i en radiointervju tvingas regeringschefen José María Aznar be om ursäkt å polisens vägnar.

En färsk undersökning som gjorts av de statliga myndigheterna visar att 95 procent av den spanska befolkningen är emot kriget. Våra barn tvingas se fruktansvärda bilder från kriget som spelas upp i speciella nyhetsinslag mitt under barnprogrammen.

I mina döttrars offentliga skola i Marbella togs alla barn nyligen ut på gården för att under 15 minuter protestera mot attacken av Irak. Visst bör barn lära sig att ta avstånd från kriget. När landets regering dock stöder attacken förvandlas motståndet dock oundvikligen till en politisk fråga och i en sådan är det oacceptabelt att barn dras in. Spanska skolbarn i offentliga skolor tvingas alltså demonstrera mot landets demokratiskt valda regering. Det är ett faktum, oavsett om man sympatiserar med regeringens hållning i Irakkrisen eller ej.

I maj är det lokalval och utvecklingen av kriget i Irak kan visa sig mer avgörande i enskilda kommuner än lokala frågor. Aznars stöd av Bush och Blairs angreppspolitik kan innebära att Partido Popular förlorar makten i en rad spanska kommuner. Det är kanske inte bara Saddam Husseins dagar som är räknade!