José Maria gått bort och företaget har numera bytt namn till Ordóñez Distribucíon. Det leds av yngre sonen Javier, som är en av mina allra bästa spanska vänner. Men det är den äldre brodern, Jorge, som jag denna gång vill skriva om.

Jorge Ordóñez gifte sig 1987 med en amerikanska, flyttade till USA och bosatte sig nära Boston i Massachusetts. Han upptäckte snabbt att spanska viner inte stod högt i kurs i sitt nya hemland.  Förutom några "Marqueser" och lite Torres fanns bara spanskt bulkvin att hitta. Det var bara för honom att kavla upp ärmarna och börja om från början. Trettio år, fylld av energi, kraft och en obändig tro på sig själv och bra spanskt vin. Detta och en tjock adressbok till de bästa bodegorna i Spanien.

Det var i den här vevan som Rickard Enkvist och jag gjorde våra årliga ”spanienruntresor” och besökte bodegor. Ibland hade vi också Javier Ordóñez med oss. Då fick vi höra från alla bodegor vi var på: ”Javier, vi hade din bror här i förrgår. Han hade en billast av amerikaner med sig. Han blir nog stor i Amerika.”

Nästa gång jag råkade på Jorges namn var långt ute på Long Island, utanför New York, i Amagansett. Jag var där och hälsade på Kevin Finnigan. Kevin hade en bar med levande musik, som heter Stephen Talkhouse. Han behövde fylla på i vinförrådet och jag hängde med. Vi träffade Michael, ägaren av Amagansett Wine & Spirit, som blev helt lyrisk när han fick höra att jag var från Spanien. ”Jag var där med Jorge Ordoñes förra hösten. Do you know him? Jag vet inte var vi var men sådana fantastiska viner. I love your country!”

Jag tvingades erkänna att jag visserligen träffat Jorge på Javiers bröllop men inte kände honom närmare. ”Great guy,” sa Michael och visade vilka spanska viner han hade: Pesquera, Sierra Cantabria, Alión, Ardanza… Michael berättade också att nu var Jorge agent för över trettio bodegor, som tillsammans hade långt över hundra viner.

Vi hoppar fram till slutet av 90-talet. Jorge får en inbjudan att vara med i en ny bodega. Det är bröderna Eguren från Sierra Cantabria, som tänker bygga en ny bodega i Toro. Vill han vara med på ett hörn? Klart han vill! Bodegan blev döpt till Numanthia och resten är historia. Från 40 hektar mycket gamla vinstockar framställs endast 40 000 buteljer Numanthia och selekteras druvor till 4 000 buteljer Termanthia.

De första årgångarna blir mycket uppskattade och när 2004 års Termanthia kom ut blev det en jackpot. Robert Parker, världens mest inflytelserika vinskribenter, ger vinet 100 poäng av 100! Det dröjde inte länge tills Luis Vuitton Moet Hennessy, världens ledande företag i lyxvaror, kom springande med checkbok i handen. Vinmakarna fick ett bud de inte kunde säga nej till och sålde bodegan. Tio år från början till slut och rejält med pengar på fickan!

Samtidigt hade Jorge utnyttjat tiden för ett annat projekt, som låg honom ännu närmare om hjärtat. Det har alltid varit Jorges dröm att få liv i sin hemstads vinindustri och vinna tillbaka dess storhet. Från att ha varit en favorit vid furstars bord hade Málagas viner närmast glömts bort. Vinlusens härjningar i slutet av 1800-talet hade varit särskilt svåra i Málaga och vinindustrin har inte hämtat sig ännu.

Jorges första försök att göra ett nytt, stort vin i Málaga misslyckades. Men när han i 2004 fick kontakt med Alois Kracher, Österrikes berömde vinmakare och specialist på dessertvin, så började det hända saker. Tillsammans har de tagit fram både söta och torra viner från druvan Moscatel de Alexandria och Jorges dröm börjar bli verklighet. Det söta vinet Victoria No. 2 har fått hela 95 poäng av Parker och serverades till desserten vid Nobelmiddagen 2012. Det torra vinet Botani har fått över 90 poäng hos så väl Parker som Peñín. Dessutom har de tagit fram ett torrt mousserat vin som fått de flesta vinprovare att tappa hakan. Den kan inte kallas cava men är framställt enligt samma regler och jag tycker att den är förbluffande bra.

Med pengarna från försäljningen av Numanthia startade Jorge en mycket snabb expantion. Både själv och i samarbete med andra har han nu sju bodegor som omfattar ett tiotal av Spaniens olika ursprungsbeteckningar D.O. Detta medan han fortfarande sköter sin vinimport i USA! Inte undra på att Parker kallar honom för en av de mest inflytande vinpersonligheterna de senaste tjugo åren.