Det var 25 deltagande vinproffs från 17 länder som under tre dagar i Jerez-området övade teori och praktik i ämnet sherrytillverkning. Jag representerade Sydkusten och var den ende från Sverige. De övriga var sommelierer, Masters of Wines, Wine Teachers, vinjournalister med mera. Det var ett internationellt gäng som rest dit från New York, Paris, Tokyo och andra platser. Samlade kring det gemensamma sherry-intresset tillbringade vi många trevliga timmar tillsammans under de här dagarna.

Kursen innehöll förutom en mängd lektioner även besök på flera bodegor med dithörande sherryprovningar. Lustau, Barbadillo, González Byass och Caballero var några av dessa. Sist på agendan var ett examensprov bestående av ett fyrtiotal teorifrågor och en praktisk del där sju olika sherryviner skulle identifieras.
Consejo Regulador är sherrybranschens officiella myndighet som ska kontrollera produktion och kvalitet samt även upprätthålla skyddet av varumärket sherry. De anordnade en mycket proffsig kurs som leddes av César Saldaña, Presidente del Consejo Regulado. César var själv huvudlärare men vi fick även träffa många andra mycket kompetenta experter.

Ett trevligt inslag bestod i besök på González Byass vingårdar under ledning av Manuel Delgado, deras vingårdschef. Här fick vi bland annat lära oss hur man gör ”aserpias”. För att inte de sällsynta och dyrbara regndropparna ska rinna bort så gör man fåror på tvären i den kalkrika albariza-jorden. Manuel visade också hur man beskär vinrankorna enligt metoden ”vara y pulgar”. Det betyder ”pinne och tumme”. Rankorna beskärs årsvis omväxlande och skördas från den längre grenen ”vara”, medan det sparas en kortare gren ”pulgar” inför nästa års skörd. Det är en besvärlig beskärningsmetod som tar lång tid att behärska, men det ger bättre skördar både vad gäller kvalitet och volym. Vi fick också ta del av hur man arbetar organiskt och använder feromon-fällor (doftampuller) för att lura bort skadeinsekter från plantorna.

Vinfälten med palominodruvorna till deras storsäljare Tío Pepe är enorma och ligger uppe på Pago de Carrascal. Alldeles bredvid ligger också deras odling av druvan pedro ximénez, PX. González Byass är en av få producenter som har egen odling av denna druva. Annars är det vanligt att man köper PX-must från Montilla-Moriles där klimatet är gynnsammare.

Vi fick självklart också lära oss om de olika stegen i produktionen. Här kompletterades César som lärare även av Sylvia Flores, vice produktionschef på González Byass. En mycket trevlig dam som i praktiken tagit över efter sin far Antonio. Antonio verkar enligt Sylvia vara ovillig att pensionera sig trots att han har åldern inne. Men med ett så trevligt arbete kan man ju förstå honom. Produktionen är indelad i två huvudmoment: vinifiering och crianza. I det första momentet framställs vinmusten, i det andra lagras vinet. Sherry är ju ett av få viner i världen där själva lagringen av vinet har så stor betydelse.

En annan höjdpunkt under kursen var en lektion med tillhörande provning av gamla sherryviner. Om en sherrys ålder blir godkänd av Consejo Regulador kan man få sätta VOS eller VORS på flaskorna, om de bedöms vara 20 respektive 30 år gamla. VOS står för Vinum Optimum Signatum eller Very Old Sherry som man även kallar det. VORS står för Vinum Optimum Rare Signatum. Åldern beräknas matematiskt utifrån hur "soleran" hanteras och det görs även smaktest av en jury.

En som är med och bedömer är den berömde Beltrán Domecq y Williams. Beltrán var också vår lärare denna förmiddag. Det var hans farfar som var med och grundade Bodegas Williams & Humbert. Han har arbetat på flera av de berömda bodegorna och även varit ansvarig för några av de viner vi fick prova. Bland annat fick vi provsmaka en 20-årig Pedro Ximénez Don Guido från just Williams & Humbert. En mycket speciell och komplex sherry som inte upplevs lika extremt söt som de yngre varianterna. En annan favorit var Álvaro Domecq Palo Cortado 1730 VORS som var mycket elegant och fylligt krämig.

Den sista lektionen innan slutexamen var en Master Class i hur sherry passar ihop med mat. Gastronomiexperten José Ferrer hade här preparerat olika smaker i gel-emulsioner som vi sedan fick prova med olika typer av sherry. Tanken med att använda gel var att man inte skulle störas av synintrycken utan bara uppleva smak och doft i de olika matproverna. Att sherry passar otroligt bra ihop med olika maträtter var ingen nyhet men här fick vi sambanden analyserade på ett mycket vetenskapligt sätt. Musslor och ansjovis passade till exempel ihop med alla sherrytyper, till och med en söt PX. Curry och andra kryddor passade ihop med lite mer smakrik sherry som oloroso och cream. Sist fick vi prova wasabi som behövde mer smak och sötma i sherryn för att kunna matchas. Wasabin var mycket stark och mina smaklökar blev här lite avdomnade, vilket skulle ställa till besvär inför det stundande examensprovet.

På eftermiddagen tredje dagen var det dags för examensprov. Vi fick först en dryg halvtimme på oss att besvara ett fyrtiotal teorifrågor kring det vi hade lärt oss. En del var faktiskt lite knepiga. Under det praktiska provet fick vi blint prova sju olika sherry. Det är faktiskt inte så lätt att skilja på en kraftig amontillado, en oloroso och en halvtorr mediumsherry. Färgen är nästan identisk och att vi strax innan ätit wasabi underlättade som sagt inte det hela. I vild panik stoppade jag i mig massor av de picos, ”sherry-skorpor” som alltid finns tillhanda vid sherryprovningar och sköljde sedan munnen rikligt med vatten. Efter en stund kom mina smaklökar i gång igen och jag kunde notera vad jag trodde att de sju glasen innehöll.

Så samlades vi i Consejo Reguladors stora samlingssal för utdelning av examensdiplom. Alla verkade ha klarat provet men döm om min förvåning när mitt namn ropades upp. Jag var den ende som haft alla rätt på provet och utnämndes till årets ”Top Student”. César Saldaña förärade mig en venencia (”sherry-provtagningcylinder på stång”) som pris för min bragd. De andra kursdeltagarna var mycket imponerade och César, som kände till min bakgrund, menade att han inte var förvånad då jag ju var ”halvandalusier”. En mycket hedrande komplimang.

Några av vinerna som provades under kursen:

Palo Cortado Leonor 12 Years, González Byass
En palo cortado som lagrats drygt tolv år. Den får egentligen bara ha en restsockerhalt på maximalt fyra gram per liter. Leonor har sex gram. Drycker äldre än tolv år är däremot undantagna från denna regel, fick vi lära oss av Sylvia Flores. Efter doft av blommor och läder får man en smak av nötter och choklad samt en lång mjuk och lite kryddig eftersmak. En helflaska Leonor kostar cirka 28 euro.

Amontillado Antique, Fernando de Castilla
Fernando de Castilla ägs sedan drygt tjugo år av den trevliga norrmannen Jan Pettersen, som jag haft nöjet att nyligen träffa. Beltrán Domecq Williams använde under kursen detta vin som ett exempel på en äldre sherry som inte fått godkänt att kallas VOS (Very Old Sherry), det vill säga att den lagrats 20 år, trots att den faktiskt gjort det. Amontilladon är mycket god och man får här toner av nötter, torkad frukt och lite bittermandel. Medellång eftersmak med en frisk syra. En halvlitersflaska kostar mellan 35 och 40 euro.

Oloroso Tradición VORS 30 Years
Sista kursdagen besöktes Bodegas Tradición. Vill man uppleva de kanske allra bästa sherryvinerna som måste denna bodega uppsökas. Till lunchen, som bland annat bestod av långkokt ibérico-gris, fick vi oss serverade deras trettioåriga oloroso. Det är nog den bästa i sitt slag som jag druckit. En stor doft av torkad frukt, russin, nötter och choklad. En eldig, mycket lång och komplex eftersmak avslutar upplevelsen av denna fantastiska sherry. En helflaska Oloroso Tradición kostar cirka 70 euro. Den går även att beställa i Sverige på Systembolaget.