Blöta sommardagar håller man sig inne i stugan, dricker kaffe med bullar, lagar lite extra god mat som tröst, med god dricka därtill, och sitter sedan som en bakad soffpotatis och ser på TV. Många romaner och deckare går det åt också, för att inte tala om korsord.
Ibland plaskar man iväg ut på promenad, för att någon gång, när maten har tagit slut, ta bilen och åka den milslånga vägen till affären. Då får man se FOLK, och känna att man är ute i stora världen.

Men ÄNTLIGEN hittade solen ett ledigt hål bland molnen och började stråla så mycket den orkade. Detta hände sig i mitten av juli. Molnbumlingarna gav sig iväg, himlen blånade och solen gassade spanskt i två veckor. KALAS! Plötsligt kom alla undanstoppade stoppade kuddar ut på utemöblerna, parasollen fälldes ut i sin blommiga glans och de gråtande petuniorna i rabatten skakade på sig och fällde ut sina granna kjolar.

Den övergivna stranden fylldes av solstolar, badhanddukar, barnbarn, hinkar och spadar, uppblåsbara krokodiler och gummibåtar. Vattnet i bukten tinade upp och ett badliv kunde påbörjas. Men flugor och getingar hade också tinat upp och stack omkring överallt. Våra efterlängtade utemåltider på terrassen förvandlades till ställningskrig mot alla luftangrepp. "Bäst att sticka först" tänkte man ofta, och bar in tallriken till köksbordet. VARFÖR ska det finnas odjur i alla paradis??

I augusti blev vädret pålitligt regnigt och blåsigt igen. Inga insekter syns till och det går bra att äta ute OM man klär på sig varmt och lirkar upp sitt paraply över huvudet. Men jag tänker strunta i det! Har fullt sjå med att titta på Olympiaden, som pågår i alla mina TV-kanaler. För Sverige har det ju inte varit nån framgång precis, men det är kul att få känna sig stolt över Spanien. "Viva España"! Och tänk så många smidiga, starka, snabba, stiliga idrottsmän – och kvinnor – man får se! SUCK - jag tror jag tar en smörgås till, med bakad leverpastej.

Så har jag köpt en ny GREJ; en fantastisk manick i prylsamhället. Det är en GPS, som sitter i bilen och talar om hur och vart jag ska köra. Min GPS är en sträng dam, som med hög och bestämd röst kommenderar: efter 500 meter sväng vänster... efter 250 meter sväng vänster...SVÄNG VÄNSTER.

Härom dagen bilade jag till Älmhult för att hälsa på nyinflyttade vänner där i mörkaste Småland. Jag fick riktigt SE Älmhult, för ibland hann jag inte in på rätt väg i villasamhället när jag skulle svänga vänster, eftersom två små gator utgick mycket nära varandra. SVÄNG VÄNSTER....hm, ny riktning....sväng höger...sväng höger...kör rakt fram 400 meter, sväng vänster... Nu kan jag Älmhult riktigt bra!

Är snart hemma på kusten igen, om jag kommer fram genom Zaragoza och Valencia, där jag ämnar turista. Om jag inte dyker upp så får ni efterlysa en liten apelsinfärgad bil som åker runt och svänger HÖGER och svänger VÄNSTER och som försvinner i trafiken på en optimistisk resa RAKT FRAM.
Hej så länge, vi ses kanske!