Så tog jag TV:ns fjärrkontroll. Tryckte igång apparaten. Vilken kanal jag än valde var där blåljus och mer eller mindre upphetsade kommentatorer. Bilderna visade bensinstation efter bensinstation och snart stod det klart för mig att ännu en gång hade ETA slagit till. Det var så svårt att förstå. Där jag var härskade lugnet. Där ute kaos.

I stormens öga skall det, vad jag förstå, vara helt stilla. Runt omkring sliter vindarna i allt som försöker stå dem emot, men där, mitt i stormens centrum känns knappt en stilla susning.

Julen har passerat och det finns inga tecken på att den skall tappa i betydelse för oss. Den förblir vår största högtid. Skälen till det är naturligtvis många. Där finns de gamla förkristna midvintertraditionerna, familjefesten och gåvorna, köpmännens eldande av vårt engagemang. Men inte bara detta, utan också bilden av den heliga familjen i krubbans värme. Jag tror att det är den som gjort julen så mycket mer folklig än påsken.

Påsken är en blodig karl på ett kors. Julen är det nyfödda barnet i som vilar på stallets strå. Bilden av krubban andas trygghet och värme, lugn och ljus. Den påminner oss om allt det vi så förtvivlat mycket längtar efter och behöver när tiden och kraven viner runt våra öron.

I allt det goda och varma som krubban predikar för oss finns det naturligtvis också risker. Den största är att vi gör krubban till ett reservat, ett fridlyst område där vi kan ströva när andan faller på. Men det var inte så det var tänkt. Det var inte därför som Gud blev människa. Även om det är lugnt i stormens öga tillhör det inte desto mindre stormen. På samma sätt är krubban inte något som är skilt från världen utanför utan en del av hela det skeende som pågår runt omkring.

Vi skall därför inte lämna krubban bakom oss när vi traskar ut i vardagen utan den skall följa oss för vi behöver ett rum av lugn och trygghet inom oss. Vi måste sluta med att dela upp våra liv i olika delar för olika situationer och få klart för oss att det är hela jag som lever hela tiden.

I stormens öga är det lugnt vad som än händer utanför. Med ett rum av stillhet i ditt hjärta kan Gud tala till dig i livets alla situationer. Han kan ge dig kraft och mod. Men han kan inte göra det om du inte möter honom. Om du inte öppnat ditt liv för Gud och övat upp ditt öra till att lyssna efter hans röst.