För det är faktiskt vad som sker just nu i riksparlamentet. I ett extraordinärt sommarmöte avbröt ledamöterna sin semester för att debattera finanspolitiken och nå den första riktiga överenskommelsen mellan de två ledande rikspartierna, sedan krisen startade. Deras avtalade och presenterade reformförslag av grundlagen gäller ett skuldtak för samtliga offentliga förvaltningar. Dock sätter man ingen siffra på detta skuldtak, det sker i separata avtal.

Syftet med författningsreformen är att vara EU-ledarna Tyskland och Frankrike till lags, samt skicka nya lugnande signaler till “marknaden”. Tack vare stödet från PP och PSOE, som tillsammans har drygt 92 procent av platserna i båda kamrarna, är reformen inte bara garanterad utan slipper till och med undergå folkomröstning (minst tio procent av ledamöterna i parlamentet eller senaten krävs för att tvinga till en folkomröstning). Detta har väckt hård kritik inte minst från enskilda socialistledamöter samt talesmän för missnöjesrörelsen 15-M, som menar att det är ett odemokratiskt förfarande. Många vänstersympatisörer menar samtidigt att skuldtaket allvarligt hotar de sociala prestationerna.

Det faktum att PP och PSOE för en gång skull är överens kan tolkas på två sätt. Antingen anses reformen vara så viktig att deras inbördes schismer hamnar i ett sekundärt perspektiv eller också är den helt enkelt så trivial att den inte är värd att bråka om. För en oinsatt förefaller en lagstiftad begränsning av myndigheternas belåning från och med 2018 knappast som den viktigaste åtgärden för att lösa den nuvarande krisen.