Skolväsendet är föremål för ständig debatt i Spanien och det är bara att konstatera att undervisningen fortfarande haltar på en rad områden. Spanien ligger i botten i EU-jämförelser, med inte mindre än en tredjedel elever som aldrig fullbordar sin grundskoleutbildning. Att gå om en eller flera årskurser har snarare blivit en regel, än ett undantag.

Orsakerna till den bristande utbildningen är många, men grundar sig inte minst i politikernas oförmåga att komma överens och dra åt samma håll. I stället har vi sett hur skolreformer avlöst varandra under olika regeringar och det som skapats i ett skede har raserats i ett annat.

Samhälleliga förändringar ska inte heller underskattas. Det tabubelagda ordet ”disciplin” har liksom tidigare i Sverige närmast bannlysts även i Spanien och i händelse av en konflikt på skolan tar föräldrarna som regel alltid parti för sina barn, mot lärarna. Extrema exempel där lärare misshandlats av föräldrar efter att de tillrättavisat en elev har blivit allt vanligare.

De dåliga prestationerna grundas i ett negativt kretslopp som startar vid att lärarna inte får det stöd och det erkännande som de förtjänar. Skolmyndigheterna, som drivs regionalt, bryter mot en mängd principer som de själva satt upp, som exempelvis maximalt antal elever i varje klass. Lärare blir snabbt utbrända och det går ut över utbildningen.

Sist men inte minst lever ungdomar i större utsträckning än någonsin i en nöjesvärld, där utbudet av videospel och sociala nätverk på Internet är oändligt. Lärare konstaterar uppgivet att de inte har en chans att konkurrera med detta och att övertyga eleverna om vikten av att anstränga sig med sina studier.