I skrivande stund sitter jag på AVE-tåget mellan Málaga och Madrid. Jag tog lokaltåget från Fuengirola, som numera går var 20:e minut och tar knappt 35 minuter till Málaga centrum. Lokaltågens vagnar är moderna, rymliga och har till och med en stor handikapptoalett ombord. Förseningar är ovanliga.

Ännu ovanligare är det med förseningar på AVE-tåget, som till och med har en garanti där en del av biljettpriser refunderas redan vid fem minuters försening. Jag har åkt med AVE:n ett 20-tal gånger vid det här laget och endast en gång har jag gjort mig berättigad till återbäring.

AVE:n närmast flyger fram över det andalusiska landskapet i en fart av uppemot 250 kilometer i timmen. Resan från Costa del Sol till den spanska huvudstaden är avklarad på den tid det tar att se en långfilm, eller sova en riktigt skön siesta.

I somras tillbringade jag fem dagar i London. Där pågår fullt arbete för att förbereda nästa års olympiska spel. I vissa bemärkelser tror jag dock att de inte hinner ikapp Spanien och det gäller inte minst de offentliga transporterna. Både bussar och tåg är ålderstigna och drabbas regelbundet av förseningar eller tekniska fel. Medan man idag har gratis wi-fi på lokalbussarna i Madrid finns inte en tillstymmelse till denna tjänst i London.

Det kan vara värt att tänka på när domedagsprofeter framhåller att Spanien har blivit frånåkt av större delen av de övriga EU-länderna.