Zapatero kan kritiseras för mycket, inte minst i anknytning till den ekonomiska krisen, men det finns de som skjutit skarpt mot socialistledaren från dag ett när han kom till makten 2004. Ett av de påhopp som jag finner mest orättvist är att Zapatero anklagas för att vara motstridig i sin utrikespolitik. Han drog som bekant tillbaka de spanska styrkorna i Irak så snart han kom till makten, men har ökat den spanska närvaron både i Afghanistan och i andra oroshärdar. Denna kritik har återuppstått i samband med avtalet med NATO i veckan, där Spanien ansluter sig till missilförsvaret.

Skillnaderna är dock glasklara, för den som inte är ute enbart efter att smutskasta Zapatero. Invasionen av Irak, som stöddes av Aznar-regeringen och som Zapatero var kategoriskt emot, hade inte stöd av FN och har senare visat sig ha förödande konsekvenser. Argumenten för invasionen var dessutom falska.

Kanske man kan diskutera lämpligheten i att Zapatero inte reste sig för den amerikanska fanan vid paraden i Madrid kort tid efter invasionen, men hans motstånd kan med facit i hand inte tolkas som annat än rätt beslut.