Segermarginalen mot Carme Chacón, på endast 22 röster, kan ses som att socialistpartiet är splittrat i två nästan identiska halvor. Det skulle försvåra för Rubalcaba när han ska försöka få alla att dra åt samma håll. Å andra sidan var Zapateros marginal gentemot Bono på endast åtta röster och resultatet kunde knappast ha blivit bättre, med seger i de två följande parlamentsvalen, samtidigt som Bono blev både minister och senare talman i parlamentet.

Valet av Rubalcaba ska heller inte ses som ett definitivt bakslag för Chacón. PSOE ska trots allt välja kandidat till valet genom primärval. Det är inte otänkbart att Rubalcaba nöjer sig med att strukturera om partiet internt och inte ställer upp i primärvalet. Det är redan anmärkningsvärt att den 61-årige tidigare ministern både med Felipe González och Zapatero fortfarande har energi att stå i första politiska ledet. Inte minst med tanke på att han så sent som i november noterade PSOE:s sämsta valresultat någonsin.

Mer anmärkningsvärt är kanske valet av Antonio Griñán som ny ordförande i partiet. Den andalusiske regionalpresidenten handplockades som efterträdare till Manuel Chaves och sedan han tillträdde posten har det andalusiska socialistpartiet störtdykt i opinionsundersökningarna. Det mesta talar också för att PSOE kommer att förlora makten i Andalusien i valet 25 mars.

Ansvarsposten som Griñán fått måste ses som ett försök av PSOE att stödja sin kandidat inför det andalusiska valet, men vid en väntad förlust borde de snabbt göra sig av med honom. Andalusien skakas av flera otrevliga korruptionsskandaler som kastar skuggor över Griñáns administration och som därmed också kan svärta PSOE i sin helhet.