Få av de arbetstillfällen som uppstår erbjuds genom arbetsförmedlingen, vars funktion mest begränsas till att registrera de arbetslösa och kontrollera att dessa stämplar regelbundet för att göra rätt för sin ersättning. Inte för inte är det vanligaste tilltalsnamnet bland spanjorer ”arbetslöshetskontoret”.

Men det är inte bara arbetsförmedlingens roll som börjat ifrågasättas, utan även systemet i sig och de arbetslösas eget agerande. Från exempelvis arbetsgivarföreningen CEOE har det de senaste dagarna kritiserats att personer kan lyfta arbetslöshetsersättning, trots att de tackar nej till erbjudande om jobb. En talesman för CEOE förkunnade att en arbetslös borde vara beredd att ta ett jobb, ”om det så vore i Lappland”.

Det nuvarande systemet ger arbetslösa möjligheten att tacka nej till tre olika anställningserbjudanden och ändå fortsatt ha ersättning. Det kan tyckas knasigt, men verkligheten är den att ytterst få de senaste åren fått så många erbjudanden, om ens något. Många gånger handlar det dessutom om arbeten som inte har mycket gemensamt med personens kvalifikationer och som ska utövas långt från hemorten. Nu ser regeringen över kriterierna och bland annat diskuteras en gräns på tre mil i resväg, för vad som ska anses vara ett rimligt erbjudande om jobb.

En annan fråga är hur den svarta arbetskraften ska bekämpas, för att undvika att personer som har en inkomst samtidigt lyfter statliga bidrag. Arbetsgivarföreningens ordförande Juan Rosell konstaterar krasst i en intervju i finanstidningen La Expansión att en stor del av de arbetslösa ”mirakulöst” tecknar ett nytt anställningskontrakt precis innan deras 24 månader långa ersättningsperiod går ut.