Statens jättelika besparingsbehov gör att vi kan räkna med kännbara åtstramningar som kommer att omfatta områden som hittills varit tabu. Regeringen har hittills förkastat en ny momshöjning, men den nuvarande nivån på 18 procent är fortfarande lägre än EU-genomsnittet. En annan helig ko som säkerligen kommer att offras är den avgiftsfria vården. I Katalonien har de redan infört en symbolisk avgift för läkemedel och det är nog bara en tidsfråga innan det blir allmänt bruk av en standardavgift för varje läkarbesök.

Vid sidan av de rena ekonomiska konsekvenserna kommer vi även att känna av krisen i form av försämrad service. Det är till exempel oundvikligt att väntetiderna blir längre när offentliganställda sparas in genom frysta nyanställningar.

En av de poster där det måste sparas mest är inom infrastruktur och där ser vi redan flera effekter. San Pedro Alcántara har drabbats dubbelt då dels tunnelbygget går i snigelfart och dels stränderna inte rustats upp som planerat.

Sjukhuset Costa del Sol i Marbella har fått sin stora utbyggnad helt stoppad och det nästan färdiga annexet står tomt sedan flera månader. Paradoxalt nog är det enda färdiga i annexet den avgiftsbelagda parkeringen.

Det återstår att se hur befolkningen tyglar den försämrade situationen. Hittills förefaller det som om spanjorernas toleranströskel är ganska hög. Kanske beror de på att de är införstådda med åtstramningarna, eller kanske är det för man inte tror att det går att påverka på något sätt.

Eller så finns sanningen att finna i spanjorens filosofiska historia. Det var trots allt i det romerska Córdoba som den framstående tänkaren Lucio Anneo Séneca grundlade stoicismen, principen att inga känslor tjänar något till. I spanskan brukas fortfarande uttrycket ”ta det med filosofi” när man talar om att ta saker och ting med ro.